Vårkatalog_2025

Bruno Liljefors 1860–1939 Sverige

Duvhök och fasan Olja på duk, 30 2 41 cm, signerad och daterad Bruno Liljefors -85.

slut ofta hjälp av fotografier för att så exakt som möjligt kunna återge fåglarnas vingrörelser. Vid tiden för den aktuella målningens tillkomst, 1885, hade han ännu inte tillgång till någon kamera och var därför ännu beroende av de noggranna och detaljerade observationer som han själv gjort i naturen och sedan omsatt i sina skissböcker. Det hände också att han, som i Nationalmuseums Duv hök och orrar, använde sig av uppstoppade djur som han arrangerade specifikt för den tänkta kompositionen. I Duvhök med fasan är det kanske inte den naturalistis ka exaktheten som först drar till sig betraktarens upp märksamhet. Målningens stora kvaliteter ligger snarare i konstnärens starka inlevelse i motivet och den air av naturmystik som omger den. Liljefors hade en nykter och osentimental natursyn som i stor utsträckning överensstämde med Charles Darwins läror. Detta hin drar dock inte att man ”mellan penseldragen” ibland kan läsa hans stora vördnad för naturen och dess invå nare som en form av bildlig poesi. I Duvhök med fasan bidrar det närgångna perspektivet, den mjuka, varma färgskalan och det blygsamma formatet till att skapa en känsla av intimitet, och trots att målningens framställer fasanen sekunden före dödsögonblicket utstrålar den mera ömsinthet än brutalitet. Det rubinröda området runt fågelns öga bryter effektfullt av mot bakgrunds koloriten, där markhålans opalbruna jordtoner övergår sömlöst i duvhökens spräckliga fjäderdräkt och den klorofyllsprängda vegetationen lyser saftigt smaragd grön. Bildytans skimrande fernissa framhäver och för stärker färgernas ädelstenstoner, vilket får målningen att framstå som ett veritabelt smycke för väggen. (ceö)

På 1880-talet, då Bruno Liljefors huvudsakligen vistades i trakterna kring Qvarnbo i Uppland, intresserade han sig mycket för skogens rovfåglar. Duvhöken förekom särskilt frekvent i hans måleri och en sådan utgjorde också huvudmotivet för den första målningen som han 1884 lämnade in till Salongen i Paris. Den målningen ( Duvhök och orrar ) ingår idag i Nationalmuseums sam lingar. Även Göteborgs konstmuseum förfogar över ti diga verk med hökar och deras bytesdjur, exempelvis Sparvhök med byte från 1888 och Duvhök med rapphöna från 1892. Höken, i synnerhet duvhöken, intog alltså tidigt en central plats i Liljefors motivvärld och han skulle senare återkomma till den gång efter annan. Duvhöken, som är en av våra vanligaste rovfåglar, häckar i hela landet upp till trädgränsen. Den föredrar skogsmiljö, gärna med gamla barrträd. Födan består huvudsakligen av fåglar och mindre däggdjur som ekor rar och harar. Honan, som är betydligt större än hanen, kan även fånga större bytesdjur, exempelvis tjädrar. Vanligtvis inleder duvhöken jakten stillasittande och spanar in bytet i lugn och ro från en höjd innan den attackerar och slår ner på sitt rov. För att sedan kunna manövrera den egna kroppen i luften behöver den mycket luft under vingarna och den får inte tappa balansen, eftersom bytet då lätt kan slita sig. Duvhök med fasan visar den skickliga rovfågeln i när bild med sitt byte. Jakten är redan avslutad med fram gångsrikt resultat; duvhöken har slagit fasanen till mar ken och är just i färd med att ge den det dödande hugget med sin vassa näbb. Liljefors var mycket angelägen om att avbilda djuren verklighetstroget, så då han ville av bilda fåglar i flykten tog han från och med 1880-talets

14

15