Vårkatalog_2025

Bruno Liljefors 1860–1939 Sverige

Räv och skator Olja på duk, 41 2 56,5 cm, signerad och daterad Bruno Liljefors -85.

illa sedda av allmänheten och målningar med sådana motiv var konstpubliken inte alls van vid. Men det bryd de sig Liljefors inte om, och när hans närstudie av ett par kråkor inköptes av den framstående konstsamlaren och mecenaten Pontus Fürstenberg på en utställning i Göte borg 1891 bevisade han att framställningssättet var vik tigare än djurmodellens status. I Räv och skator har Liljefors kombinerat de två djur arterna i en synnerligen välkomponerad och elegant utförd målning. Vid tiden för dess tillkomst var konst nären relativt nyligen hemkommen från sin första Frankrikevistelse och han var fortfarande påverkad av den konst han mött där. Framför allt märks det att han tagit starka intryck av de japanska träsnittens bildupp byggnad, med närgångna perspektiv, djärva bildbeskär ningar och tydligt utmejslade detaljer. Men Liljefors’ sätt att förena dessa kompositionella idéer med en illu sorisk teknik och ett hyperkänsligt öga för djurens egenart är unikt i konsthistorien. I denna målning har Liljefors krupit så nära motivet att horisonten utesluts helt. På mindre än en armlängds avstånd återger han en räv som sticker fram huvudet ur en vassrugg. Räven har just lyckats fånga en and och slickar sig nu om nosen, redo att hugga in på sitt byte. Men räven är inte ensam. Några skator har uppmärksammat jakten, som säker ligen inte kunnat försiggå ljudlöst bland de torra vass rören. Nu närmar de sig helt fräckt den slagna anden i förhoppningen att också kunna få en del av bytet. Men i så fall får de vackert vänta på sin tur. Räven har blicken skarpt riktad mot dem och ser inte ut att vara särskilt villig att dela med sig. Bruno Liljefors’ sätt att komponera denna målning inbjuder betraktaren att ta nästan fysisk del av hans na turupplevelse. Man får känslan av att befinna sig alldeles intill räven, så nära att man när som helst kan sträcka ut handen och stryka dess silkeslena päls. Motivet upplevs som genom en skir slöja av spröda vasstrån, med vars hjälp konstnären skapat en grund, men ändå övertygan de perspektivisk djupverkan. (ceö)

Bruno Liljefors ägnade hela sitt liv och konstnärskap åt att studera och förmedla det som sker i naturen. Han började på Konstakademiens principskola 1879 och var redan från början helt inriktad på att återge djurens värld så som han upplevde den i det vilda. Vid akade mien blev han god vän med Anders Zorn, och de två stod varandra mycket nära ända till Zorns död 1920. År 1882 lämnade Liljefors akademien för att resa i Europa. Han for till Düsseldorf där han studerade djurmåleri, och sedan vidare till bland annat Paris och Grez-sur Loing. I Frankrike kom han i kontakt med impressio nismen och med det naturalistiska friluftsmåleriet, vil ket Liljefors själv kom att bli en av de främsta svenska representanterna för. Han återvände till Sverige två år senare och bosatte sig då i Qvarnbo utanför sin hemstad Uppsala. På svensk mark vistades Liljefors ständigt ute i natu ren, såväl sommar som vinter, både i egenskap av jägare och som naturforskare. Han besatt en enastående ob servationsförmåga och lade ned stor möda på att skildra djuren som enskilda individer. Räven blev tidigt ett av hans favoritdjur, dels för att han fascinerades av dess be teende och smidiga rörelsemönster, dels för dess vackra, rödskimrande päls. I början, medan han fortfarande gick på Konstakademien, hade han svårt att få till päl sens mjuka fluffighet på ett trovärdigt sätt, men sedan vännen Zorn med sina akvarellpenslar trollat fram en förbluffande naturtrogen rävpäls och gett honom en snabblektion i hur man skulle gå tillväga, började han själv bli allt säkrare i handlaget. Skator förekom också tidigt i Bruno Liljefors djur repertoar. I den självbiografiska boken Det vildas rike (Stockholm, 1934) har han beskrivit han hur han redan i barndomen fick följa med sin far ut i markerna för att studera fågellivet. Särskilt skator och kråkor förekom då rikligt som motiv i hans teckningar: skator på gärdsgår den, flygande skator och skator som retas med katter eller andra tamdjur dyker upp i åtskilliga ungdomsalst er. På den tiden var alla typer av kråkfågelarter ganska

proveniens Konsul Erik och fru Lisa Brodin, Stockholm (före 1942); Fil. Dr. Kåre och fru Ingrid Bäckström, Djursholm; Annan svensk privat samling. utställd Liljevalchs konsthall, Stockholm, Bruno Liljefors. Minnesutställning, 1960, kat nr 28.

litteratur Albin Roosval (red), Svenska hem i ord och bilder, Stockholm 1935, omnämnd i Ernst Malmbergs artikel ”Brodinska hemmet. Villagatan 6, Stockholm”, s 223, som ”en mycket elegant duk framställande en räv som tagit en and och attackeras av två näsvisa skator” samt avbildad i interiörfoto från hallen i samma hem, s 220; Christian Færber (red), Konst i svenska hem, Göteborg 1942, listad på s 264 under samling 415, ”Fil. Dr och Fru Kåre och Ingrid Bäckström, Karlavagen 11, Djursholm”.

12

13