Vårkatalog_2025

Bruno Liljefors 1860–1939 Sverige

Morkulla Olja på duk, 50 2 69 cm, signerad och daterad Bruno Liljefors -93.

Sedan Bruno Liljefors kring 1880-talets mitt återvänt till Sverige från sina båda korta Frankrikevistelser tog han på allvar itu med att skildra den svenska naturen, såsom han kände den från sin barndoms hemtrakter i Uppland. Han strövade i skog och mark och helt natur ligt koncentrerades hans intresse då på skogens invåna re: rävar, harar och skogsfåglar av alla de slag. Ofta målade han djuren på mycket nära håll, med djärva bild beskärningar och stor detaljrikedom. Med 1890-talets ingång inleddes en ny fas i Liljefors måleri. De naturtrogna detaljerna blev mindre viktiga, samtidigt som hans avstånd till motiven ökade och stämningsläget fick allt större betydelse. Nu fokuserade han alltmer på själva landskapet och på symbiosen mel lan djur och natur. Grynings- och skymningsmotiv er satte det klara dagsljuset, vilket ofta resulterade i att motiven fick en lätt melankolisk anstrykning. Målning arna tycks ge uttryck för en samhörighet med naturens innersta väsen; landskapet blev besjälat. Målningen Morkulla är mycket representativ för det stilskifte som beskrivits ovan. Under 1890-talet intensi fierade Liljefors också sina studier av djur i rörelse och han använde ofta kameran som hjälpmedel, i synnerhet för att trovärdigt kunna återge fåglars vingrörelser. Morkullan är en nattaktiv fågel som tillhör familjen snäppor. På dagen gömmer den sig i buskar och snår men i skymningen ger den sig ut. Morkullan trivs i både löv- och barrskog och häckar över hela landet. På sen hösten flyttar den söderut, för att sedan återvända till våra trakter i april-maj. Det är också då som morkullan uppvisar sitt typiska parningsbeteende, det så kallade ”morkulledraget”: under karaktäristiska lockrop, ”knispning” och ”knorrning”, flyger den fram och till baka över sitt revir för att locka till sig en hona. I det aktuella konstverket återger Bruno Liljefors en ensam morkulla i flykten. Den lilla fågelkroppen avteck nar sig tydligt mot en blånande, molnfri himmel och tycks sväva tyngdlöst över de diffust antydda trädtop parna. Trots att konstnären avbildat fågeln flygandes, präglas målningen av en märklig stillhet. Det är ett fru set ögonblick, en flyktig och de facto förgången stäm ning som fångats och förevigats på ett stycke målarduk.

Skärpan i fågelns konturer står i skarp kontrast mot den diffusa bakgrunden och det anonyma landskapet. Med stor övertygelse och känsla förmedlar konstnären sin upplevelse av det sedda – det är bara ljuden, knispandet och knorrandet, som saknas. Morkulla har även en intressant proveniens. Under många år befann sig målningen på tysk mark. Möjligen kan den ursprungligen ha visats och sålts på en utställ ning i Berlin som öppnade den 25 mars 1893 och som Liljefors inbjudits till efter det att han erhållit guld medalj på en utställning i München hösten innan. I ett brev till Signe Olofsson (syster till Liljefors första hus tru Anna och senare hans andra fru) skriver Liljefors den 21 mars 1893 att framgången i München ”sätter qvicksilfver i konsthandlare.” (Catharina Lundegårdh, Naturens språk, Bruno Liljefors och hans värld, Stockholm 2022, s 211). Efter andra världskrigets slut beslagtogs Morkulla av den tyska staten (dvs Förbundsrepubliken Tyskland) sedan den påträffats i riksmarskalken Her mann Görings privata konstsamling, vilken till stor del antogs bestå av krigsrov. Under tiden som konstverkens rättmätiga ägare spårades deponerades de i olika tyska museer och på så vis hamnade Morkulla åren 1966–1995 som depositionslån i staden Lübecks konstsamlingar med titeln Schnepfe . Därefter såldes målningen genom Neumeister Kunstauktionen i München 1997, för att slutligen, via Åmells konsthandel i Stockholm, några år senare förvärvas av en svensk privatperson. (ceö) proveniens Riksmarkskalk Hermann Göring, Berlin (1893–1946); Museen für Kunst och Kulturgeschichte der Hanse stadt Lübeck, inv nr 1980/103 (1966–1995);* Herr Paul Gerhardt, Düsseldorf (troligen 1995–1997); Neumeister Kunstauktionen, München, 1997; Åmells konsthandel, Stockholm; privat svensk samling. *Åmells tackar Frau Laura Hillers, Museen für Kunst och Kulturgeschichte der Hansestadt Lübeck, för hjälpen med de angivna proveniensuppgifterna.

10

11