Vårkatalog_2025

Sigrid Hjertén 1885–1948 Sverige

Mot aftonen, Stadsgården Olja på duk, 73,5 2 100,5 cm, signerad HJERTÉN. Utförd omkring 1934.

planet syns en av de gångbroar som förr fanns längs Stadsgården för att underlätta godshanteringen och för att överbrygga nivåskillnaderna mellan själva lastkajen och bebyggelsen på den. Tack vare dem slapp också alla gångtrafikanter att korsa de många järnvägsspår som anlagts där för godstrafikens skull. I Hjerténs målning framgår det tydligt hur järnvägen löper parallellt med kajen. Vi ser också en tom järnvägsvagn som lämnats mitt på spåret, en mörk lastkran till vänster och ett bländande vitt passagerarfartyg, ångfartyget m/s Aros, som lagt till vid kajen. Ångaren Aros gick från 1872 till 1947 i reguljär trafik mellan Stockholm och Västerås och torde därför normalt lägga till på Mälarsidan. Men här har Hjertén alltså placerat henne vid Stadsgården. I målningens fond skymtar konturerna av Skeppshol mens och Djurgårdens bebyggelse, och ovanför den syns en strimma av en tämligen orolig kvällshimmel. Det allra mest anslående i detta verk är dock Ström men, vars breda vattenspegel reflekterar den nedgående solens sista strålar på ett sådant sätt att den får ytan att skimra i en mängd skiftande rödrosa nyanser. Det varmt röda kontrasteras effektfullt mot kajen i förgrunden, där Hjertén låter solbelysta partier stråla i kallt gult, medan skuggorna återges i ännu kallare blå toner. Det är en mästerlig målning, som vittnar om ett lika egen artat som känsligt färgsinne och som därför förtjänar att räknas bland de verk som bidragit till Sigrid Hjerténs ställning som en av Sveriges främsta kolorister. (ceö) proveniens Svensk-Franska Konstauktioner, Stockholm, auktion 93, 4 nov 1969, kat nr 45; Civilingenjör B. Erik Lundberg (1891–1980), Malmö; Annan privat samling. utställd Konstakademien, Stockholm, Sigrid Hjertén, 1936, kat nr 249 (listad i katalogen under år 1934).

I Mot aftonen, Stadsgården återvänder Sigrid Hjertén till ett av sina tidigaste favoritmotiv: fartygen och lyftkra narna längs Stockholms kajer. Redan omkring 1913, efter att hon tillsammans med maken Isaac Grünewald och den gemensamma sonen Iván flyttat till Katarina vägen på Södermalm, fascinerades Hjertén av den rör liga, livliga miljön i hamnområdena som omgav bosta den. Året därpå skaffade Isaac dessutom en stor ateljé högst uppe i den tegelbyggnad som då rymde Saltsjöba nans slutstation, helt nära Slussen. Därifrån hade man en vidsträckt utsikt över Strömmen och kajerna nedan för och just denna vy skulle under många år framåt in spirera dem båda till en mängd olika kompositioner. När det aktuella konstverket blev till hade Sigrid Hjertén tunga erfarenheter av psykisk ohälsa bakom sig. Sjukdomen hade kommit smygande under 1920-ta let, då hon och Iván bodde i Paris, medan Isaac endast sporadiskt vistades där mellan sina många beställnings uppdrag i hemlandet. Ensamheten, i kombination med psykisk stress och diverse fysiska krämpor, bidrog till slut till att hon våren 1932 fick det sammanbrott som tvingade hela familjen att flytta hem igen. Hjertén lades in på mentalsjukhus och var under de följande cirka 18 månaderna helt oförmögen att måla. Under hösten 1933 började hon successivt må allt bättre och tog snart till penslarna igen. Men hon var ännu inte redo att söka nya motiv, utan utgick till att börja med från verk hon själv skapat tidigare och målade nya versioner av dem. Ibland handlade det om akvareller eller oljeskisser från hennes och Isaacs gemensamma målarresor i Sydeuropa under 1920-talet som hon nu omvandlade till större målningar i olja. I andra fall gjorde hon nytolkningar av sina ”gamla” oljor, vilka i de nya tappningarna fick ett helt annat uttryck, förmedlat genom korta, kraftfulla penseldrag och en stark och djärv kolorit. Mot aftonen, Stadsgården är alltså en sen variant på temat lyftkranar längs Stadsgården. Här har Hjertén återgivit ett stycke av Stadsgårdskajen ur ett lätt fågel perspektiv i riktning mot nordost. Längst fram i bild

62