Vårkatalog_2025

Ivan Aguéli 1869–1917 Sverige

Paviljongen Olja på duk lagt på papp-pannå, 33 2 41 cm. Sannolikt utförd i Egypten 1894–95.

han landsteg i Alexandria 1894 torde vara alltför inne hållsdigert för att ändamålsenligt återge i korta rader. Att det var en pånyttfödelse står emellertid klart, själs lig som konstnärlig. Arkitekturen, gatulivet, palmerna, pyramiderna och öknen blev för honom de bästa läro mästare man kunde få. Aguéli ansåg miljöerna vara syntetiska, i bemärkelsen sammansatta, och han var särskilt hänförd av den arabiska arkitekturen som han nogsamt studerade. Denna var för honom den mest suggestiva och på samma gång mest geometriska bygg nadskonst som fanns; klassisk och instruktiv med en symbolism i sina linjer, färger och kompositioner. Den intagande och eftertryckligt avstämda Paviljong en är omsorgsfullt komponerad. Målningen föreställer en övervuxen konstruktion av fyra smala vita pelare på vilka vilar ett lika vitt tak. Paviljongen tycks övergiven, endast befolkad av yviga buskar. Mot den höga himlens rena, blåa luft reser sig en svajande trädkrona i vinden. Bilden präglas av en klarhet i färghållningen och en hemlighetsfullhet, som antyder de mystiskt förtegna tonerna av Orienten. Motivet tycks ruva på en innebörd av mer svårtydd, esoterisk karaktär. Det ligger nära till hands att läsa landskapet som parabel för en sinnes stämning eller ett försök att gestalta en tredje dimen sion som ger bilden djup, för ögat att betrakta och sjä len att begrunda. På ett ställe i ett av sina många brev konstaterar Aguéli: ”Om landskapet är själens spegel så svarar himmel och lointain mot de höga och intima principerna”. Måhända ligger det något i det, och i det avseendet innehåller Paviljongen många av de kompo nenter som präglar Ivan Aguélis repertoar. Platsens innebörd för ljusets effekter uppfattas som fullständig och målningens hela, sammanhållna ytor och dekorati va uppläggning, särskilt framträdande i samspelet mel lan de smala pelarna, är typiska för hans personliga syn tetism. Att ta del av denna bildvärld är som att uppfatta den oemotståndliga dragningskraft som det arabiska kulturlandskapet utövade på Ivan Aguéli. Troligtvis tillkom Paviljongen under konstnärens för sta tid i Nordafrika. Efter att ha blivit frikänd i den stora anarkisträttegången i Paris begav sig Aguéli i september 1894 till Egypten. Dessförinnan hade hans intresse för islam, arabiska och andra orientaliska språk fördjupats avsevärt under den fyra månader långa fängelsevistelsen i Mazasfängelset där han satt anklagad för samröre med

anarkister. I Egypten uppehöll han sig först i trakterna av Alexandria och sedan i Kairo, där han sökte upp Émi le Bernard. 1895 for Ivan Aguéli vidare till Asyut vid Nilens strand, cirka trettio mil söder om Kairo, där han målade landskap och porträtt innan han återvände till Paris under våren samma år. (ceö) proveniens Sannolikt konstnärens mor Anna Agelii (1838–1925); Aktiebolaget Konstverk, Stockholm (1920); H.K.H. Kronprins Gustav Adolf, sedermera H.M. Gustav VI Adolf (1882–1973); Privat samling. utställd Aktiebolaget Konstverk, Stockholm, Konstnärsförbun dets utställning om Ivan Aguéli, 1920, kat nr 28; Nationalmuseum, Stockholm, John Gustaf Agelii med konstnärsnamnet Ivan Aguéli, 1939, kat nr 84; Ateneum, Helsingfors, Aguéli-Isaksson-utställningen, 1948, kat nr 18; Göteborgs konstmuseum, Ivan Aguéli, 1957, kat nr 22; Valby Kunstforening, Köpenhamn, Aguéliudstillingen , 1961, kat nr 27. litteratur Axel Gauffin, Ivan Aguéli. Människan – mystikern – måla ren, SAK publikation nr XLIX, del II, Stockholm 1940, beskriven under katalog nr 71, s 309.

Ivan Aguéli framträder som oförliknelig särling i den svenska konsthistorieskrivningen. Dels för sitt måleri, men också för sin närmast vagabonderande tillvaro, vittgående kunskaper, händelserika liv och extraordi nära öde. Hans erfarenheter kom att sträcka sig långt utöver det svenska konstlivet med insikter som sakna des hos hans generationskamrater. Född som Johan Gustaf Agelii 1869 i ett borgerligt hem i Sala, där fadern var veterinär, lämnade Aguéli skolan betygslös varefter han levde större delen av sitt liv utomlands. Han bodde periodvis i Paris och Egypten och hamnade slutligen i Spanien där han avled i en tågolycka endast 48 år gam mal. Då hade han, utöver sitt målargärning, hunnit till godogöra sig främmande språk, däribland arabiska obe hindrat, konverterat till islam, inträtt i en sufiorden, umgåtts med ledande europeiska intellektuella samt författat konstkritik och teoretisk-filosofiska betraktel ser över konst och andlighet. Vad utbildningen beträffar kom Aguéli att göra flera sporadiska nedslag i olika målarateljéer genom sitt liv, såväl Académie Julian och Académie Humbert i Paris som Konstnärsförbundets skola där han undervisades av tongivande målare som Richard Bergh, Carl Wil helmson och Anders Zorn. Ivan Aguéli tog även starka intryck av det måleri som förespråkades i de franska symbolistkretsarna, i synnerhet av Émile Bernard, och han drogs mot syntetismens stilrörelse där impulser upptogs av förmedlare som Gauguin och Cézanne. Aguélis syntetism omformades sedan under påverkan av kubismen, vilket han kommit i kontakt med i Paris, till en kraftigare formmedvetenhet parad med en in tryckskänslig bearbetning av ljuset. Trots att han vid sin död var i stort sett okänd för en bredare konstpublik intar Ivan Aguéli idag en central plats i den svenska mo dernismens historia. Genomgående för det nydanande måleri som prakti serades av Ivan Aguéli är en odelad monumental verkan stöpt i ett mindre format. Bilderna betingas av spelet mellan färgfält, nyanser och ljus som förenar en genom tänkt bilduppbyggnad med genuin känsla för atmosfär, valörer och djupverkan. Intensiv färghållning samman binder oftast den summariska formen. Karakteristiskt är också det meditativa draget, som i hans landskapsbil der har givit upphov till tolkningar om religiösa an strykningar. Det intryck Egypten gjorde på Aguéli när

40