Vårkatalog_2025

Carl Gustaf Plagemann 1805–1868 Sverige

Mandolinspelerska från Albano Olja på duk, 68 2 55 cm, signerad och daterad C.G. Plagemann Roma 1840.

en starkt dekorativ och harmonisk verkan. Även om Plagemann idag får betraktas som förbisedd var fram gångarna han vann på akademien tillsammans med be tydelsefulla personers köp av hans verk bevis på att han var uppskattad av sin samtid. I den charmiga Mandolinspelerska från Albano är mo dellen, sannolikt konstnärens unga hustru Maria Ricci, draperad i folklig dräkt typisk för trakten. Framför det azurblåa vattnets krusningar sitter hon uppflugen på en sten knäppande på en mandolin. Ansiktet är öppet och de kastanjebruna ögonen är riktade mot betraktaren. Under henne syns antika tempelrester utspridda i for mer av en bit bjälklag med ornament av akantus och en vält kolonn. Tecken på svunna tiders storhet och sym boler för det antika arvet. Allegoriskt nog spirar ogräset bland skrevorna och blicken rör sig mot den böljande, blodröda kjol av frasigt tyg som faller över marmorn. Det råder ingen tvekan om att platsen är Italien. Med sin raffinerade färgbehandling, tilltalande komposition och sensuella anstrykning siktar Carl Gustaf Plagemann i Mandolinspelerska från Albano till att framställa den ita lienska essens som vid tiden utövade en exotisk lockelse på publiken. Den unga kvinnan tycks sjungande för medla sorglöshetens lov under en slösande sol i strand brynet av vad som gissningsvis är Albanosjön, en djup kratersjö i Albanobergen utanför Rom, vid vilken påven har sitt sommarresidens. När Gustaf III på sin italien ska resa 1783–84 fick se detta kuperade landskap blev han så pass förtjust att han lät namnge området vid Brunnsviken till just Albano, medan andra områden kring stränderna fick namn som Frescati, Tivoli och Montebello. (me)

Carl Gustaf Plagemann föddes i Södertälje, där fadern Carl Fredrik Plagemann var både apotekare tillika konstnär. Det var tänkt att även Carl Gustaf skulle välja apotekarens värv, men efter en resa till Köpenhamn kom han på andra tankar. Det var konstnär han skulle bli. Han begav sig till Stockholm och efter en tids stu dier för nyklassicisten Fredrik Westin inträdde Plage mann vid Konstakademien 1827. Redan 1831 belönades han med akademistipendier och fann därtill en mecenat i en engelsk legationssekreterare. Kort därpå lämnade Plagemann Sverige för Italien, där han kom att vistas i över tjugo år. Han fortsatte dock att sända hem bidrag till akademiutställningarna men sitt uppehälle tjänade han på att kopiera gamla mästare för olika samlares räk ning. I Rom knöt han vissa kontakter med medlemmar av den skandinaviska kolonin, främst skulptörerna Jo han Niclas Byström, Bengt Fogelberg och Bertel Thor valdsen men Plagemann, som höll sig på sin kant, kom aldrig att ingå i en närmare krets. Under det första ita lienska frihetskriget slutskede 1849 släppte Plagemann penslarna och tog värvning på Garibaldis sida i striden om Rom i kampen mot fransmännen. Tillsammans med sin italienska hustru återvände Plagemann till Sverige 1854. Han fann sig dock aldrig till rätta igen i sitt forna hemland utan reste tillbaka till Italien i slutet av 1867 och avled i Rom kort efter framkomsten. Carl Gustaf Plagemanns ideal var den italienska re nässanskonst han hade mött i Florens på 1830-talet. I synnerhet påverkades han av ungrenässansens känslo samma uttryck och romantiska anslag, som han sedan odlade på idealismens korsfält av sanning och skönhet. Detta uppnåddes med virtuost utförda bilder som avger

38

39