Helmer Osslund: Älvens väg 2025

HELMER OSSLUND Älvens väg

helmer osslund Älvens väg

förord

I utställningen Älvens väg presenteras verk ur Helmer Osslunds granna produktion från tiden kring förra århundradets första decennier, samlat kring den norrländska älven som tema. Från de nordligaste vidderna till mellersta Norrland, har Osslund fångat magin med de svenska älvland skapen och omgärdande natur. Vattnets dynamik och kraftfulla intryck, i växelverkan mellan fors och lugnare vatten är fångat på dukar och papper med en säregen färgrikedom. I en tid av nationalparkernas instiftande för skydd av natur och djur, månar Osslunds målningar om respekt för älvar nas betydelse. Åmells visar i denna utställning omkring 30 verk som belyser Osslunds fascination för den ständigt ombytliga älven med motiv från bland annat Faxälven, Indalsälven och Ångermanälven, färggrant klädda i årstidernas olika skrudar. Vid sidan av dessa, finner vi fjällsjöar, inlandssjöar och kust vatten. Kontraster i Osslunds landskap med vatten förstärks av komple mentfärger för maximal färgeffekt där orange och blått, grönt och rött, lila och gult, fungerar som volymknappar med höjningar om hösten och sänkningar kring vinter, vår och sommar. Det sägs om Osslund att han favoriserade hösten med sina starka kulörer framför sommarens färgskala, men hans tonmåleri med nyansskalor i grönt och blått får en lika livfull verkan. Från orörd natur i svenska Sápmi till bebodda och brukade land skap längre söderut, får vi resa följa älvens resa genom Osslunds måleri. Med landskap i norr som återkommande motiv och med sina rötter i Medelpad har Osslund ofta blivit kallad för ”Norrlandsmålaren”, men låt oss inte glömma hans påtagliga internationella influenser. Han närmar sig Gauguins syntesism med sina balanserade färgfält och färgsymbolik och använder på liknande vis färg, ljus och ytor som uttrycksmedel. Han har också tagit intryck av det japanska träsnittet och japonismen, vilket gör sig påmint i flera av hans verk. Välkomna ska ni vara till färgskalden Helmer Osslunds hyllningar till den norrländska älven! Verner Åmell

<< Älvlandskap från Ångermanland (beskuren), s 28. < Faxälven (beskuren), s 44.

3

INNEHÅLL

44 Faxälven 46 forsbruset 48 50 Från Ådalen 52 vårbjörk 54

3

förord

6 Kronologi

Vårstämning, Ångermanälven (vårluft i granvåg)

7 helmer osslund – älvens väg 12 Skymning, Ångermanälven 14 Vårstudie, Sollefteå 18 Solbelysta tallar, Nordingrå 20 Midsommarnatt 24 Indalsälven 26 Vårafton, Torneträsk 28 Älvlandskap från Ångermanland 30 Vy över Indalsälven 34 Forsmoforsen 36 Högsommar, Granvåg 38 Sommardag (Ångermanland) 40 Sommarafton, Granvåg 42 Renberget, Åre

Norrländskt älvlandskap Ångermanälven från Näsåker

58

60 Motiv från Indalsälven 62 Höbärgning, Bodacke, Indalsälven 64 Norrländskt kustlandskap

68 Höstdag vid Sjöfallet 70 Åskväder vid Granvåg 72 Åreskutan om hösten 74 Vindpinat träd, Fränsta 78 Bollnäs kyrka 80 Vårdag vid Torneträsk 82 Norrländskt landskap

5

< Vårstämning, Ångermanälven (Vårluft i Granvåg) (beskuren), s 48.

Kronologi

Helmer Osslund – ÄLVENS VÄG

1915 Bosatt i Röste utanför Sollefteå. Sommaren i Lappland. Tilldelas en guldmedalj för Höstafton, Nordingrå i San Francisco. 1916 Flyttar till Granvåg vid Ångermanälvens sammanflöde med Faxälven. Sonen Pelle föds. Sommaren i Lappland. USA-turné med The Swe dish Exhibition (New York, Boston, Pennsylva nia, Pittsburgh, Detroit, Chicago, Minneapolis, St Louis, Indianapolis och Toledo). Osslund del tar med sju verk. 1919 Ställer ut på Liljevalchs konsthall. Lär känna dr Helge Dahlstedt på Österåsens sanato rium, där hustrun vårdas för tuberkulos. Dottern Anna-Stina föds. 1921 Flyttar från Granvåg till Skärvsta, närmare Sollefteå. 1922 Andra Italienresan, vilken varar i ett halvår. Flyttar på hösten till Sundsvall. Börjar bygga ett sommar- och atlejéhus i Skärvsta. 1923–29 Utställer flitigt: 1923 i Göteborg, 1924, -25 och –28 i Stockholm, i Umeå 1925, i Sunds vall och Härnösand 1926 och i Norrköping 1929. 1929 inköper franska staten målningen Vattenfall, Porjus (idag i Musée d’Orsay). Osslund får de första känningarna av Parkinsons sjukdom. Ut för under Sundsvallsperioden många repliker av äldre tavlor. 1931–36 Flyttar 1931 till Stockholm. Utställer samma år i Göteborg, 1932 i Stockholm (Galleri Moderne), 1933 i Västerås, 1934 i Gävle, 1935 i Linköping, 1936 i Göteborg och Umeå. 1937 Utställer i Stockholm och Sollefteå. Palm gren/Granbergs bok om Osslund utkommer. Stäl ler ut 35 oljemålningar på Fahlcrantz’ konstsalong i Stockholm. En ansökan om statlig pension av slås i riksdagen. 1938 Stor retrospektiv utställning på Konstaka demien i Stockholm med sammanlagt 324 verk. Kallad till ledamot av Konstakademien den 26 april. Avlider den 11 juli och begravs på Sollefteå kyrkogård.

1899 Studerar med ekonomisk hjälp av Pon tus Fürstenberg vid Konstnärsförbundets skola i Stockholm. Har Richard Bergh och Karl Nord ström som lärare.

1866 Jonas Helmer Åslund föds den 22 septem- ber i Matfors i Medelpad där fadern är lantmätare.

1900 Flyttar till Glimoån vid Indalsälven. Målar i Härnösands skärgård och i Sollefteåtrakten.

1886 Studentexamen. Får arbete i Stockholm, först på en farbrors orgelbyggeri, sedan på en tändsticksfabrik. Reser till USA. Arbetar på en separatorfabrik i Trenton, en lokomotivfabrik och en pianofabrik i Boston, där han får kontakt med en konstskola. Stavar nu sitt namn med O i början.

1902 Bor en tid i Bispgården vid Indalsälven.

1903 Reser med anledning av systern Huldas död till Sveg. P g a långdragna arvstvister blir han kvar i Härjedalen i nästan två år, i ensamhet och be grundan över sin målarframtid. 1905 Första Lapplandsresan. Målar i trakterna kring Kiruna och Torneträsk. Lär känna Leander Engström, som recenserar hans första utställning i Sundsvall. 1907 Gör fyra stora årstidsmålningar för konsul Emil Mattons villa i Gävle. Lapplandsfärder till sammans med Leander Engström och Hadar Jön zén. Målar nu även samer i sina dräkter. 1909 Får sitt konstnärliga genombrott med den stora separatutställningen på Konstnärshuset i Stockholm. Säljer nästan samtliga 156 målningar. Påbörjar en längre studieresa till Italien, Tunisien, Algeriet och Spanien. 1913 Gifter sig med Dagmar Wassmuth, som han träffat två år tidigare. Bosätter sig i Mellansel, norr om Örnsköldsvik. Ställer ut i Berlin och får ett positivt omnämnande i Berliner Tageblatt. So nen Erik föds i november. 1914 Får en bronsmedalj på Baltiska utställning en i Malmö. Utför väggmålningen Höstafton vid Stora Sjöfallet i Gävle läroverk. 1906 Ställer ut i Gävle, där han blir bosatt halv annat år. På hösten åter i Lappland. 1910 ”Upptäcker” Stora Sjöfallet i Lappland. På sensommaren åter i Nordingrå och Fränsta.

1887 Åter i Stockholm. Börjar studera vid Tek niska aftonskolan.

1888 Studier vid Högre Konstindustriella skolan i Stockholm.

1889 Inbjuds på våren att ställa ut dekorativa skisser och ornament på slöjdföreningen. Anställs på sommaren som dekoratör på Gustavsbergs porslinsfabrik. Gör för deras räkning samma höst en studieresa till Sèvres och världsutställningen i Paris.

1893 Säger upp sig på Gustavsberg.

1894 Reser till Paris i februari. Bedriver målar studier vid Académie Colarossi, en kort tid för J. F. Willumsen och ca sex veckor för Paul Gauguin. Lär sig att måla på smörpapper. På hösten i Grez- sur-Loing. 1895 Reser till Bonn, där han får arbete som pors- linsdekoratör hos den tidigare Gustavsbergskolle gan Kalle Pettersson. Reser därifrån via Holland till Skottland. 1896 Tillbringar en tid i Burntisland vid Firth of Forth. Målar porträtt. Reser hem via London, Paris, Le Havre, Honfleur och Bryssel. Får på hös ten arbete vid Höganäs keramikfabrik.

I Helmer Osslunds (1866–1938) måleri är den norrländ ska älven ett återkommande motiv och dess variations rikedom och ständiga rörelse går att likna vid Osslunds konstnärskap som sådant. I denna utställning följer vi älvens väg genom årstidsskiftningar och föränderliga landskap från nordligaste norr till mellersta Norrland och Höga Kusten. Här får vi möta Medelpadsonen Oss lunds konst genom förflyttningar upp och ner genom

det norrländska landskapet med älven som vägvisare. Från de lugnaste vatten till forsande vatten och upptor nande molnmassor, blånande åsar, glaciärer, tunna björ kar och förvridna tallar, presenteras ett måleri som rör sig från en realism i konstnärens tidiga verk, till postim pressionism och jugend, till färgsprakande expressio nism. Osslund skapade bilder av hela Norrland där de norrländska älvarna som motiv blir en sammanbindan-

1898 Bosätter sig i Fränsta vid Ljungan och sedan i Liden vid Indalsälven.

6

7

de länk genom hans konstnärskap oavsett geografisk plats. Målningarna äger en inneboende rytmik som för medlar en närmast meditativ stämning i motiv av älvens vår- och höstflod, växlingar mellan lugna sel, fors- och strömpartier. Flödet på senvintern med sitt låga vatten ställs i kontrast till fjällflodarnas kulmen några månader senare. Vattnets hastighet från fjäll till kust varierar från sakta mak under lågflöden till rusande fart vid vårflodar. Vi ser älvens landskap i Osslunds skildringar byta om från sommarens lugna färgskala och nyanser i gröna och blågröna toner till höstens komplementfärger. Konstnä ren ser till älven som mer än en källa för naturstudier och lyfter fram den som naturkraft, väsen och symbol. Osslund åtog sig många resor i den svenska fjällvärl den, men målade också gärna i områden där han satte ner sina bopålar. År 1898 hade han återkommit till Medelpad efter studier utomlands och började skildra landskapen kring vattendragen. Han bosatte sig först i Fränsta vid älven Ljungan, och kort därpå i Liden vid Indalsälven. Ångermanälven och dess utlopp blev ett populärt utflyktsmål för Osslund, inte minst bergen och fjordarna kring Nordingrå, mitt i Höga Kustens hjärta. Innan han slog sig ner i Norrland för gott gick han ett halvår på Konstnärsförbundets skola i Stockholm 1899, men lämnade skolan i protest efter Karl Nordströms kritik av hans djärva färganvändning och bestämde sig då för att helt gå sin egen väg utan fortsatta studier. Hans produktion är omfattande och lika varierande i form och färg som väderväxlingarna i landskapsmoti ven. Året runt och i alla väder tog sig Osslund an vyer från höga som låga utsiktspunkter. Det var just älvland skapet i Medelpad som blev hans primära studieobjekt vid återflytten till Norrland. Några av vyerna över Indalsälven lockade konstnären särskilt, då de återkom mer gång på gång i olika utföranden. Älvarna som fly ter fram mellan skogar och berg, ofta i en lugnare takt passar väl med den dekorativa verkan som Osslund ak tivt försökte uppnå. De dekorativa inslagen med sina ornamentala linjer som är framträdande i hans jugend inspirerade måleri avtar dock mot 1920-talet och ersätts med en grövre penselföring som kom att prägla hans senare verk.

Då Osslund 1915–23 var bosatt i Sollefteå, hämtade han sin motivkrets från området kring Faxälven, där han också uppförde en ateljé som blev familjens som marbostad. Om höstarna besökte han nästan årligen Lappland och målade från olika utsiktspunkter, bland annat från Lapporten. Hans målningar av Nämforsen i det ångermanländska landskapet mot slutet av 1910-ta let karakteriseras av en sammanhållen form med skif tande ytplan och böljande linjer av älven som flyter fram mellan niporna, de höga sandbankar som formats längs älvens kanter efter inlandsisens avsmältning då Ångermanälven och Faxälven ändrat lopp flera gånger. Kring Faxälvens mynning där Osslund gärna rörde sig, finns nipor av imponerande storlek, såsom Borgnipan och Svalnipan. Indalsälven får spela en central roll i naturens skåde spel genom Osslunds tolkningar och han låter betrakta ren förflytta sig likt vattnet i hans bildvärld, från plats till plats, från orörd natur till gårdar och bruk. Upp ströms, nedströms, längs älvens huvudled och biflöden, utforskade Osslund det transportmedel för människor och djur, som ju älven faktiskt är. Vid sidan av nipor och lugnt slingrande älvområden, målade han också de vil da forsarna, däribland Nämforsen, Roggforsen, ham marforsen och Fällforsen och ibland i närstudie av vatt net som slår och yr över stenar och klippformationer. Helmer Osslund, som bytte namn från Åslund efter en resa till Amerika som 20-åring, föddes i orten Kram fors i Tuna Socken. Efter studier vid Tekniska skolan i Stockholm påbörjade sin konstnärliga bana som pors linsmålare på Gustavsbergs porslinsfabrik vid 23 års ål der och fick därigenom möjligheten att resa till Paris för att studera internationella influenser i dekorationsmåle riet. Där stötte han på den av de franska impressionis terna och postimpressionisterna mycket uppskattade japonismen- en stilriktning som tog intryck av de sirligt utformade japanska träsnitten, Ukiyo-e, för västvärlden mest kända genom konstnärer som Hokusai och Hiroshige. I direkt översättning betyder Ukiyo-e ”bilder av den flytande världen” och härstammar från ett bud distiskt koncept där livets förgänglighet och det me ningslösa i jordiska fasthållanden betonas. Osslunds

älvmålningar kan sägas närma sig detta budskap då de belyser den svenska naturens system av älvar och vatten drag som livsgivande vener. Alltid i rörelse, ombytliga landskap och vatten som aldrig står stilla och som passe rar lika flyktigt som livet självt för att bidra till att nytt växer fram. Vidderna och de orörda älvarna påminner oss om naturens beständighet i kontrast mot människ ans korta jordeliv. Japonismen som stil tar sig uttryck i Osslunds mer jugendinspirerade verk där den dekorati va ytverkan blir påtaglig med skira molnformationer som tornar upp på landskapens himlar. En önskan om frihet i sitt konstnärliga utövande lockade Osslund till att säga upp sig från porslinsfabri ken 1893 och återvända till Paris det följande året för att studera på Académie Colarossi, och under en tid som elev för Paul Gauguin, vars tillämpningar av syntetis men i färgbehandling och teknik kom att fångas upp av Osslund och inlemmas i hans landskapsmåleri. Den färgteori och det formspråk som han hade lärt sig i sina studier under Gauguin kom att bli utmärkande för Oss lunds konstnärskap. Väl tillbaka i Sverige 1897 för att etablera sig som konstnär i hemlandet, vände han blick en mot den norrländska naturen för motiv som han fann lika spännande som Gauguin upplevde omgiv ningarna på de polynesiska öarna. I Frankrike hade Osslund lärt sig att utöva friluftsmåleriet och upptäckte smörpapperet som underlag då det användes oljat pap per i ateljéer och målarskolor för skissarbeten i Paris. Materialet underlättade arbetet med att måla direkt från naturen och Osslund kunde bege sig ut i det fria och förflytta sig från högsta utkiksplats till strandkant utan större besvär. Vid en fråga varför han målade på smörpapper svarade Osslund; ”Det är så billigt och fär gen får en större glans och genomskinlighet än på väv eller på trä. Jag målar på smörpapper helt enkelt för att det är så lätt att bära och glatt, penseln halkar riktigt över det. – Jag sätter fast en liten bit på en träpannå och målar det centrala stycket på tavlan, sedan bygger jag ut åt sidorna, uppåt och nedåt på nya papperstycken – tills det hela blir en tavla av det format jag önskar”. Hans friluftsmålningar är ofta små till formatet och målade med olja på smörpapper och då han ville skapa lite stör

re målningar i det fria, kunde han måla på flera ark för att sedan sammanfoga dem vid montering på pannå eller duk efteråt. För den saken skull övergav han inte att måla olja på duk även utomhus, men smörpapperet blev en kär kamrat på Osslunds målarstrapatser i natu ren. De transparenta egenskaperna hos smörpapperet skänkte också en alldeles unik lyster till målningarna. Outtröttligt strövande han genom kuperad natur i sökandet efter vyer och utsikter för att slå sig ner med sina målartillbehör, gärna för att skildra landskap vid tidpunkter då skiftningar skedde, såsom väderomslag eller årstidsförändring. Idogt arbetade han som en upp täckare i konstens tjänst och det berättas att han under en av sina utflykter för att fånga vyer i Lapplands öde marker höll på att svälta ihjäl i väntan på proviant. Likt älven som han målade, flyttade Osslund ständigt på sig, även om Norrland blev hans starka fäste. Mot slutet av sin bana slog han sig ner i Sundsvall 1923–30 och hade då börjat få känningar av nervsjukdomen Par kinsons, vilket påverkade hans val att tillbringa sina sis ta levnadsår i Stockholm. Hans verk kom att från mit ten av 1920-talet att bli alltmer förenklade i sina kompositioner, men fick däremot en allt intensivare lyskraft i pastos färgpåläggning som skänker en när mast skulptural verkan. Osslunds beständiga kärlek till det svenska älvlandskapet är tydlig genom Osslunds hela konstnärskap och hans experimenterande med materialytans begränsningar och färgernas möjligheter, visar en konstnär med ett brett register, i ständig jakt på nya utmaningar. (cn)

8

9

Skymning, Ångermanälven Olja på duk monterad på masonit, 38 2 62,5 cm, signerad HELMER OSSLUND. Troligtvis utförd vid 1900-talets början.

på stilistiska grunder förefaller det troligt att vår aktuel la version har föregått de andra. Skymning, Ångermanäl ven är starkt färgad av den mollstämda skymningsro mantik som i hög grad präglar Osslunds arbeten från åren omkring 1900. Formen är tät och sammanhållen i stora, fasta volymer med tydliga konturer och färgen är applicerad med fin pensel i väl separerade färgfält. Ko loriten domineras av ett fåtal dova toner i blått och grönt, men lyfts ställvis med ljusa accenter av beigevitt längs älvstränderna. Motivet är återgivet från en hög utsiktspunkt. Osslund har målat vyn som ett vidsträckt panorama med ett perspektiviskt djup som sträcker sig långt bortom de blånande bergen i fonden. I sann sekel skiftesanda har han bemödat sig om att fånga landska pets allvar och mystik, då han med färgens och formens hjälp suggererat fram en känsla av vemod och längtan. Från och med 1920-talets början förekommer ett snarlikt motiv också som svartvit litografi med titeln Ångermanälven vid Näsåker . I den litografiska upplagan har Osslund lagt kraftigare betoning på förgrunden, där två träd sträcker sina grenar ända upp till mitten av bildplanet. (ceö) litteratur Jämför: Åmells temakatalog Helmer Osslund. Sommar, 2017, målningen Sommarnatt i Näsåker, (1912), avbildad på helsida i färg, s 31. Jämför även Patrik Reuterswärd (red), Helmer Osslund – Norrlands målare, Nationalmuseum Stockholm 1971, litografin Ångermanälven vid Näsåker, avbildad i svartvitt på s 23.

Under 1900-talets första decennier målade Helmer Osslund på många platser i Ångermanland. Sedan han år 1900 för första gången ställt upp sitt staffli i Härnö sands skärgård letade han sig successivt vidare inåt lan det och uppåt Ångermanälven till Sollefteåtrakten, som för en tid kom att bli hans permanenta hemvist. Ånger manälven med dess karaktäristiska branta stränder, så kallade nipor, fascinerade konstnären. Där fann han fle ra av de favoritmotiv som han senare skulle återkomma till många gånger ända fram till 1930-talet. Den sträcka av Ångermanälven som Osslund avbildat i Skymning, Ångermanälven kan otvivelaktigt räknas bland konstnärens favoriserade platser. Det vi ser är parti av älvdalen nära orten Näsåker, där älven bildar ett karaktäristiskt zig-zag-format mönster. Näsåker är belägen mellan Sollefteå och Junsele, just där Ånger manälven däms upp och övergår i Nämforsens skum mande virvlar och fall. I Skymning, Ångermanälven har Osslund återgett det karaktärsfulla landskapet från en plats nära Nämforsen, där älven formar sig till flera branta, tvära krökar. På håll upplevs den breda, blå strömfåran som ett dekorativt, glänsande sidenband som slingrar sig fram genom bygden. Med de böljande bergen som fond får motivet med automatik en starkt monumental verkan. Motiv från Näsåker återkommer flera gånger i Oss lunds produktion. Han upptäckte platsen redan 1903, i samband med att han vistades och målade i det närbe lägna Ådalsliden. En akvarell och en oljemålning på smörpapper som till motivet är mycket snarlika Skym ning, Ångermanälven har tidigare försålts genom Åmells. Av dessa är endast den andra oljan daterad (1912), men

12

13

Vårstudie, Sollefteå Olja på smörpapper uppklistrat på papp-pannå, 38,5 2 63,5 cm, signerad Helmer Osslund.

och Medelpadska landskapet. Det är skildringarna av det svenska landskapet i norr från ensliga vandringar i den friska luften som bidragit till att Osslund blivit känd som ”Norrlandsmålaren”. De speciella färgerna var in fluerade av veckorna hos Gauguin liksom betonandet av kontur och tydliga färgfält men om livet i Gauguins bil der kan verka stillsamt så utmärks Osslunds landskaps bilder av en dynamisk rörelse, som de modernistiska efterföljarna särkskilt Leander Engström, skulle ta in tryck av inför sina s-formade naturscenerier. (jf)

De friska vindarna har satt fart på molnen som ser ut att jaga varandra över Sollefteåhimlen. Det ser ut som om molntussarna leker kull eller kanske ”inte nudda mark” medan landskapet inunder moget iakttar de kärvänliga molnrörelserna. Det var Gauguin som under ett par veckor 1894 lärde Helmer Osslund att måla i olja på smörpapper som klistrades upp på kartong. ”Det är så billigt och färgen får större glans och genomskinlighet än på väv eller trä. Jag målar på smörpapper helt enkelt för att det är så lätt att bära och glatt, penseln halkar riktigt över det. – Jag sätter fast en liten bit på träpannå och målar de centrala stycket på tavlan, sedan bygger jag ut åt sidorna, uppåt och nedåt på nya pappersstycken – tills det hela blir en tavla av det format jag önskar.” Sannolikt är det en sådan skarv av två smörpapper som möts i Osslunds Vårstudie , mitt i det rosaskimrande molnet. Att det var lätt att bära var viktigt eftersom Oss lund vandrade långa sträckor i det Ångermanländska

proveniens Tidigare i Fru Elsa Celsings samlingar, Stockholm.

litteratur Konst i svenska hem II, volym 4, samling 301: ”Direktör Ulrik Celsing, Kristinagatan 19, Västerås”, upptagen sid 210 (under titeln Norrländskt landskap ).

14

15

Solbelysta tallar, Nordingrå Olja på duk, 75 2 150 cm, signerad Helmer OSSLUND. Utförd på 1930-talet.

efter tidigare förlagor i skilda versioner och material. När Osslund målade i det fria använde han helst små pannåer eller färdigskurna smörpapper som underlag. Smörpappret var lätt att bära, torkade snabbt och lät sig enkelt sammanfogas och/eller monteras på stadigare underlag i efterhand. De bästa och mest efterfrågade smörpappersmotiven omarbetade han senare till större versioner i olja. Solbelysta tallar, Nordingrå är med största sannolikhet ett exempel på det. (ceö) utställd Den handskrivna etiketten med lydelsen ”41. Solbelys ta tallar” samt noteringen ”Utställd i Uppsala” baktill på spännramen har inte kunnat härledas till en specifik utställning, men visar tydligt att målningen visats publikt tidigare.ld utomlands som nr VII med titeln Afternoon in spring . litteratur Nils-Göran Hökby, Helmer Osslund, Åmells utställ ningskatalog nr 63 (opag.), Stockholm 2001, beskriven i text och avbildad på helsida i färg som kat nr 35; Stefan Eurenius, Nordingråberg. Konst från Världsarvet Höga Kusten, Uppsala 2007, avbildad i färg, s 64.

Solbelysta tallar, Nordingrå visar ett stycke av den hisnan de vackra kuststräcka som vi idag kallar Höga kusten och där Helmer Osslund periodvis var bosatt. Motivet är hämtat från någon av höjderna ovanför Nordingrå strax norr eller öster om Vågsfjärden, varifrån konstnä ren haft en vidsträckt utsikt mot nordost. Den framlidne kulturredaktören, museimannen och Osslund-kännaren Nils-Göran Hökby har en gång be skrivit Solbelysta tallar, Nordingrå med följande ord: Till Konstnärsförbundets nationalromantiska inrikt ning hörde magnifika utblickar från höga utsiktspunk ter, och Osslund överträffade alla andra som idog bergsklättrare. I Nordingrå hittade han tidigt sin favo ritplats. August Anian (konstnärens mångåriga följe slagare och assistent, red. anm.) har på ett kartblad vi sat hur han från en och samma position fångade olika motiv endast genom att vända sig efter kompassrosens anvisningar. Det här motivet med de vresvridna tallar na förekommer flera gånger, senast i denna stora duk i starka färger. I bakgrunden skymtar Ulvön och Skule bergets kontur. (Åmells utställningskatalog nr 63, kat nr 35). Det ovan sagda skall dock inte uppfattas som att Oss lund färdigställt den stora oljemålningen på plats. Tro ligare är att han har målat den i sin ateljé i Stockholm

18

19

Midsommarnatt Olja på smörpapper monterat på papp-pannå, 14 2 21 cm, signerad H. OSSLUND.

de norrländska älvarna, medan den mindre vattenan samlingen i förgrunden är en mindre sjö. I den trolska midsommarnatten upplevs de två vattendragen både bokstavligt och bildligt som speglar i naturen. De re flekterar inte bara kvällssolens sista, svaga strålar; de slår samtidigt an en känslosträng hos betraktaren, som reflekterar någonting i vårt inre. Den skymningsroman tik som genomsyrar så mycket av den svenska konsten kring sekelskiftet 1900 kan anas även i denna målning, men här tycks de känslomässiga komponenterna inte handla så mycket om vemod som om stämning. (ceö)

Helmer Osslund hade förmågan att förmedla storheten i ett landskap även i små format. Han hade förstås sina knep, och ett av dem var att utnyttja de koloristiska ef fekter som naturen bjöd på alldeles av sig själv. I detta fall har Osslund inte bara noterat himlens rikt varierade toner av rosa och rött – han har även tagit fasta på att de två vattendragen i landskapet återspeglar färgprakten på ett mycket anslående sätt. Målningens originaltitel avslöjar att den utförts kring midsommartid, men den ger ingen ledning om var mo tivet är hämtat geografiskt. Det är ingen dramatisk vild mark vi ser; snarare tycks det röra sig om ett utsnitt ur en kulturbygd någonstans i Norrlands inland. I fonden reser sig en låg, trädbevuxen ås eller bergsrygg. Framför och längs med den glimmar ett långsmalt vattendrag tvärs över bildplanets bredd. Troligtvis är det någon av

proveniens Elis Åslund (konstnärens bror); Därefter i arv inom familjen.

20

21

Indalsälven Olja på smörpapper uppfordrat på pannå, 52 2 102 cm, signerad Helmer OSSLVND.

Efter sina strövtåg och studieår på främmande mark återvände Helmer Osslund 1898 till sina hemtrakter i Sundsvallbyggden. Först till Fränsta vid Ljungan och senare i Liden intill Indalsälven, i vars omnejder moti vet till denna målning är hämtat. Det var platser som denna som först lockade Osslund att göra nedslag längs Ljungans och Indalsälvens dalgångar. Konstnären till talades av det djupa och långa luftperspektiv som er bjöds från höjderna ovanför älven. Här fann Osslund de täta skogar, trolska dalgångar och stilla framflytande älvar som alla ingick i den bildformel han utvecklade. Denna frammanar än idag ett mollstämt, men sugges tivt och oemotståndligt vackert måleri. Den dynamiskt uttrycksfulla landskapskonst som blev hans kännetecken, influerad av Gauguins syntetis tiska och symbolistiska samlande syn på färg och form, odlade Osslund framgångsrikt hemma i Sverige. För andra impulser svarade J.M.W. Turners och John Constables måleri, som han under en vistelse i London 1891 hade fått tillfälle att se och påverkas av. Han såg särskilt i Constable en konstnär som skiftade mellan dramatisk kraft och poetisk ömhet, och eventuellt kan man ana att den tidiga fascinationen för dem båda land

skapsmålarna satte sina spår i Osslunds senare produk tion. I Indalsälven redogör Osslund för det mäktiga älv landskap vars främste uttolkare han var. I målningen får det nyckfulla ljuset vattnet att te sig lysande mot den omgivande terrängen av åsar i gröna och bruna nyanser. Ovanför de blånande höjderna bildar molnslingor ett dekorativt mönster som effektfullt speglas i älvens stilla framflytande vatten. Osslund har vinnlagt sig om att fånga landskapets inneboende mystik och stämning, där stråk av vemod och längtan föresvävar betraktaren. Motivet till den aktuella målningen är hämtat från Järkvissle strax norr om Indals-Liden i Medelpad. Flera versioner av den vy som Osslund återger i Indalsälven är kända i olika storlekar och material. Osslund daterade ytterst sällan sina målningar, men det storslagna per spektivet och det dova, drömska anslaget är genomgå ende för samtliga varianter oavsett tillkomstår. Den djupt klingande tystheten är påtaglig bland de höga, skogsklädda stränderna vars skönhet kan tävla med var je ryktbart rhenpanorama. (me) proveniens Privat svensk samling.

24

25

Vårafton, Torneträsk Olja på duk monterad på papp-pannå, 45,5 2 70 cm, signerad Helmer OSSLUND.

Osslund har arbetat med bred pensel och återger land skapet i en löst hållen, närmast summarisk form. Han har bortsett från alla ”onödiga” detaljer i så måtto att han inte längre låter landskapet ramas in av sirligt deko rativa träd i förgrunden och han lägger inte längre sam ma vikt vid att genom olika kompositionella knep för stärka målningen djupverkan. I stället låter han landskapets naturligt inneboende kärvhet komma till sin rätt genom att fokusera på helhetsupplevelsen då fjällvärldens färger och former får samverka ostörda. Samma motiv föreligger också i en något mindre (39,5 2 59,5 cm) version i olja på smörpapper uppklistrat på papp-pannå. (ceö) proveniens Provinsialläkare Per Stenbeck, Kramfors (förvärvad på Helmer Osslunds utställning i Sollefteå 1937); annan privat svensk samling. utställd Helmer Osslunds separatutställning i Sollefteå, 1937 (enligt påskrift a tergo). litteratur Christian Færber m fl (red), Konst i svenska hem, del II, Göteborg 1943, upptagen under samling nr 417, s 271.

Torneträsk var ett av Helmer Osslunds mest omhulda de motiv. Alltsedan han år 1905 för första gången be sökte Lappland återkom han gång på gång till den stora sjön utanför Kiruna, som dessutom utövade samma dragningskraft på honom året om. I Osslunds samlade produktion finns ett flertal kända målningar med titeln Vårdag vid Torneträsk eller liknande benämningar. Att just våren i dessa trakter tycks ha tilltalat konstnären lika mycket som hösten beror troligtvis på att båda års tiderna erbjöd lika stora koloristiska utmaningar. Oss lund var en mycket skicklig kolorist och han hade ett synnerligen välutvecklat sinne för naturens subtila ny ansskillnader. Han förstod att utnyttja dessa för att upp nå maximal färgverkan, ofta genom att medvetet ställa komplementfärger mot varandra. Detta var, bland mycket annat, en lärdom som han tillägnat sig under sin korta studietid hos Paul Gauguin i Paris på 1890-talet. Vårafton, Torneträsk är ett fint exempel på Helmer Oss lunds säkra färgbehandling, samtidigt som den är en god representant för konstnärens sena måleri när det är som bäst. Målningen fångar, som så ofta, vyn över den stora fjällsjön ur ett lätt fågelperspektiv. Koloriten är högt uppdriven, med tydligt avgränsade färgfält i skif tande nyanser av klarblått, rostbrunt, grönt och turkos. Ljusare stråk i rikt varierade beigevita toner ger liv åt den oroliga kvällshimlen och lättar upp den massiva fjällsluttningen som dominerar målningens högra halva.

26

27

Älvlandskap från Ångermanland Olja på duk uppfodrad på papp-pannå, 39 2 83,3 cm, signerad Helmer OSSLVND.

höjder i syntetiseringen av landskapets beståndsdelar i en skicklig uppvisning. Med synbart små ansträngning ar lyckas Osslund innefatta hela det monumentala land skapet i en klar färgskala av treklangen grönt, brunt och blått uppvisande en imponerande illusionsverkan i framställningen. Stående på en höjd har Osslund skapat en magnifik utsikt med ett imponerande flygperspektiv över landskapet. Det är nästan som om man kan höra älven där den flyter bred och mäktig. Känslan av vid sträckthet och luftrörelse i bilden förstärks ytterligare av den snabba, penseln. Nästan alla onödiga detaljer ute lämnas, med undantag för den ståtliga tallen i förgrun den, som bildar fixpunkt i förstärkningen av perspek tivets djupverkan. Måhända något för ögat att fästa vid i den överväldigande norrländska naturen, ty det Älv landskap från Ångermanland saknar i detaljrikedom, vin ner den i komposition och färgeffekt. (me)

Under nittonhundratalets tidiga decennier målade Oss lund på många platser i Ångermanland. Från att han år 1900 för första gången satte upp sitt staffli i Härnösands skärgård, trängde han så småningom längre in i landet uppför Ångermanälven till trakterna kring Sollefteå, som under en tid blev hans fasta punkt och där han fann flera av sina favoritmotiv, bilder som han senare skulle återvända till ända fram till trettiotalet. Återkommande inslag i Osslunds skildringar av Ång ermanlands älvlandskap är de karakteristiskt branta älv brinkar som kantar stränderna, så kallade nipor. Dessa sandbankar, som kan nå femtio meters höjd, har bildats genom en kombination av landhöjning och den erosion som uppstod när de strömmande vattenmassorna under tusentals år ristade sig igenom sedimentavlagringarna. I Osslunds bildvärld framstår de som spetsiga, urholkade kullar på olika platser längs älvstranden. I Älvlandskap från Ångermanland når konstnären nya

28

29

Vy över Indalsälven Olja på smörpapper monterat på träpannå, 50 2 70 cm, signerad Helmer OSSLUND.

sa trakter är Höbärgning, Bodacke från 1898. Den återger älvens mjukt slingrande vattenfåra på avstånd och ur ett lätt fågelperspektiv, medan förgrunden domineras av en blommande slåtteräng och en bondgård med uthus och skördefolk. I den aktuella Vy över Indalsälven känns ut sikten igen, men nu har konstnären återgivit den i breddformat och dessutom flyttat sig ännu längre bort från dalbottnen. De bördiga mjälsluttningarna ovanför älvbranterna syns även här och att dessa brukas av bön der från trakten förstår vi av gårdsbyggnaderna i bildens mitt. Liksom i den tidigare målningen från Bodacke lå ter konstnären lokalbefolkningen manifestera sin när varo. Här representeras den genom de två figurerna som han så fint placerat i förgrunden: en bondkvinna med korg på armen och en liten pojke som står intill björkar na längst till höger i bilden. Vy över Indalsälven med sin rustika framtoning och varma kolorit förmedlar en annan stämning än Höbärg ning, Bodacke . Här har sensommaren övergått i höst, skördarna är redan bärgade och trädens lövverk har bör jat skifta i gult. Livet på gården har gått in i en lugnare fas och naturen tycks förbereda sig på en lång viloperiod. (ceö)

Det var platser som denna, längs Ljungans och Indals älvens dalgångar, som först lockade Helmer Osslund att slå ner sina bopålar då han 1898 återvänt till Norrland efter sina studieår utomlands. Djupa skogar, trolska dal gångar och stilla framflytande älvar som försätter männ iskan i en kontemplativ sinnesstämning frammanade hos honom ett suggestivt och oemotståndligt vackert måleri. De tidigaste målningarna därifrån ter sig ibland litet mollstämda, men när konstnären senare återvände till samma motiv kunde uttrycket variera kraftigt: från naturalistiskt detaljtrogna, nästan petigt utförda utsnitt ur verkligheten till träffsäkra sammanfattningar av landskapet, fångade med snabb och bred pensel. Indalsälven är i sig litet speciell. Där har bebyggelsen mindre utrymme än i Ljungans dalgång, eftersom sko gen kläder de branta stränderna ända ner till älvfåran. Helmer Osslund tilltalades av det djupa perspektiv som erbjöds från höjderna ovanför själva älven. År 1900 bo satte sig Osslund för en tid i Glimoån vid Indalsälven. Andra platser som erbjöd goda utsiktsplatser att måla från var Järkvitsle, Sillre och Liden. En av de första målningar som Osslund skapade i des

30

31

forsmoforsen Olja på smörpapper uppfordrat på papp-pannå, 46 2 98 cm, signerad Helmer Osslund.

skedde först 1948. På så sätt väver han skickligt samman en dekorativ framställning av landskapet och norr ländsk historia i ett slags gobeläng i oljefärg. Målningen utgör ett utmärkt exempel på konstnä rens förmåga att innesluta ett hisnande perspektiv i ett och samma bildfält, en färdighet som tillsammans med den starka koloriten har kommit att bli synonym med hans namn. Det lätta och behändiga smörpapperet var kongenialt med Osslunds praktik att måla utomhus di rekt inför sina motiv, gärna på en hög punkt som i det föreliggande verket. Helmer Osslund hade kommit i kontakt med smörpappersmåleri redan under sina stu dier i Paris på 1890-talet och förstod tidigt att uppskat ta dess förtjänster. (me)

Helmer Osslund byggde gärna upp sina vyer över ett landskap på ett sätt, som kan påminna om klassiska kompositionsprinciper för landskapsmålningen med dess repoussoirer i förgrunden, det vill säga föremål som placeras i förgrunden på en målning och som förstärker bildens djupverkan. Han betonade gärna enstaka träd och gav dem dekorativa former, som regel utgörande en förgrundsinramning till en veduta, där grönskan sam manfattas till något mera översiktligt. I den dramatiska Forsmoforsen återklingar förgrundsträdens former vidare i skildringen av landskapet och ger på så sätt målningen en ornamentalt dekorativ prägel. Osslund förstod att på ett övertygande sätt fånga has tigheten i det forsande vattnet genom sin skickliga färg hållning och penselskrift. Den eleganta hanteringen av timmerstockarna i kompositionen vittnar om en förstå else för älvens dubbla roll: både som inslag i en vacker naturscen och som en livsviktig transportled till kuster nas sågverk. Vattnet, ilande och fräsande, får liv i hans penseldrag, där både rörelse och naturens styrka fram träder. Forsmo, den ort i Eds socken i Ångermanland där Osslund har hämtat motivet, var vid denna tidpunkt ännu en oexploaterad plats. Den otämjda älven, med drivande timmer, ger en bild av tiden innan vattenkraft verkens intåg, vilket för Forsmoforsens vidkommande

proveniens Tandläkare Erik Hellström, Sollefteå; Därefter i arv inom familjen.

litteratur Christian Faerber (red.), Konst i svenska hem: målningar och skulpturer från 1800 till våra dagar, Göteborg 1944, upptagen i samling II: 491.

34

35

Högsommar, Granvåg Olja på smörpapper monterat på papp-pannå, 46 2 31 cm, signerad Helmer Osslund.

vetet målningens underlag – smörpappret eller själva pannån – lysa igenom färglagren på ett sådant sätt att underlagets egen färgton sammansmälte naturligt med målningens övriga kolorit. Så har han gått till väga även i detta fall. Vi kan dock utgå ifrån att motivet föreligger i flera versioner, varav andra mycket väl kan vara mer detaljerade i utförandet och/eller innehålla mer utarbe tade partier än just detta verk. Det mest utmärkande med vår aktuella målning är kanske ändå den påtagliga sommarkänsla som bilden förmedlar. Här har Osslund arbetat i en ren, ljus och klar färgskala, som ofta förknippas med hans verk från Granvågstrakten under 1920-talet. Vid den tiden tycks Osslund ha funnit tillfredsställelse i att också måla tra ditionellt ”vackra” sommarbilder, det vill säga motiv som fångats vid vackert väder och i klart dagsljus. På andra platser och under andra skeden i sitt liv var han betydligt mer intresserad av kraftfulla himlar, oväder och dramatiska väderfenomen. (ceö)

Åren 1916–1922 var Helmer Osslund bosatt i Granvåg vid Ångermanälven strax nordväst om Sollefteå. Land skapet runt Granvåg är mycket karaktäristiskt och präg las av de höga, gräsbevuxna sandkullar – så kallade ni por – som kantar båda älvstränderna. I många av Osslunds målningar från Granvågsperioden dominerar niplandskapet på ett sådant sätt att de utgör bildens cen trala innehåll. I Högsommar, Granvåg har älven och niporna fått en mycket framträdande roll. Det högsmala formatet och den stora björken i förgrunden förstärker djupkänslan i bilden, där älven flyter fram i vida meanderbågar som mjukt rundar de höga älvbranterna. Mitt i bilden tronar en särskilt mäktig nipa, vars ljusa innanmäte avtecknar sig tydligt mot den omgivande grönskan och älvens klarblå vatten. Kanske är det den berömda Petrus Hans son-nipan ovanför Österås vi ser, eller någon av trak tens övriga landmärken Borgen, Svalnipan eller Röd skägget. Dessa åtskilliga meter höga sandkullar vid Faxälvens sammanflöde med Ångermanälven tillhörde Osslunds favoritmotiv under Granvågsperioden och han kom att avbilda dem ett stort antal gånger ända fram till 1930-talet. På den aktuella målningens påklistrade baksideseti kett har någon valt att använda termen ”skiss”, men konstnärens pregnanta signatur visar med all önskvärd tydlighet att han själv ansåg målningen fullbordad. Pen selskriften och uttryckssättet i stort är också fullt konsis tent med Osslunds gängse arbetssätt. Ofta lät han med

proveniens Tandläkare E. Hellström, Sollefteå.

litteratur Christian Færber (red), Konst i Svenska hem, Göteborg 1942, listad på s 315 under samling 491, Tandläkare Erik Hellström, Storgatan 50 Sollefteå, med titeln Högsommar, Granvåg .

36

37

Sommardag (Ångermanland) Olja på smörpapper monterat på papp-pannå, 32,5 2 46 cm, signerad Helmer Osslund.

När Helmer Osslund vistades i natur som i sig själv inte bjöd på så stor dramatik kompenserade han gärna ”snällheten” i landskapet genom att måla dramatiska himlar. Framlidne Osslund-kännaren Nils-Göran Hök by, som Åmells många gånger tidigare anlitat som ex pert, skrev 1996 om en annan målning med karaktärs fulla molnformationer: Det finns i Osslunds produktion genom åren en mängd studier och målningar av himlar med molnfor mationer: sommarskyar, hotande åskmoln, åska och skyfall – en meteorolog skulle kunna skriva en avhand ling om dem. Det är tänkbart att studieårens beundran för Turner och Constable lagt grunden till hans intres se, som emellertid låg i tiden och kan konstateras i en

hel generation kring Konstnärsförbundet. Det som emellertid gör Osslunds molnstudier särskilt spännan de är den snabba ögonblicksskildring av väderleksför ändringarna som endast naturstudien och sällan ateljébilden kan återge. (Åmells katalog nr 39, Helmer Osslund, Stockholm 1996, verk nr 30). Hökbys konstaterande känns minst lika aktuellt för Sommardag, Ångermanland . Men det märkliga är att him len i detta fall, trots att den är mörk och hotar att öppna sig vilken minut som helst, på grund av sin oemotstånd liga skönhet inte känns det minsta skrämmande. Som ingen annan kunde Osslund visa att en sommardag inte behöver vara solig för att vara vacker. (ceö)

38

39

Sommarafton, Granvåg Olja på papp-pannå, 32 2 41 cm, signerad Osslund.

de nyanser bryts känsligt mot den ännu sommargröna växtligheten som dominerar i förgrunden. I Sommaraf ton, Granvåg framträder Osslund på bästa humör, i all sin glans, och låter så ana, hur kär denna plats var ho nom. Framställningen upplevs öppen och uppriktig; här finns inte ett spår av preciositet. En av anledningarna till att Osslund bosatte sig vid Tväråbron var att hans hustru Dagmar insjuknat i tuberkulos och vårdades på Österåsens sanatorium, som låg på en höjd strax ovanför bron, som anas längst till vänster i målningen. Tolk ningen av scenen blir i viss mån självbiografisk, och man kommer följaktligen nära inpå konstnären. (me)

Ångermanland var Helmer Osslunds huvudsakliga må larrevir. Där uppehöll han sig både som bofast och som resande. Motivet till denna målning har konstnären hämtat vid Faxälvens sammanflöde med Ångerman älven. Här har han återgett Forshyddan, den sommar bostad och ateljé vid Tväråbron där familjen Osslund 1915–23 hade sin sommarbostad, förlagd mot en mils vid vy över det lätt pittoreska, böljande ångermanländ ska landskapet. Inför landskapet var Osslund som bekant idel öra. I Sommarafton, Granvåg upprättar han det perspektiv som ger en svindlande vidsträckthet över den av grönska smyckade nejden. På håll höjer sig höglanden i nyckfulla grupperingar. Skiftande av skog stiger den ena kullen över den andra bildande ett uppskattat föremål för konstnärens öga. Den brandgula aftonrodnaden skän ker ett romantiskt skimmer över scenen där blåskimran

proveniens Privat svensk samling.

40

41

Renberget, Åre Olja på duk monterad på papp-pannå, 34,5 2 70 cm, signerad Helmer OSSLVND.

sidan som Osslund så effektfullt avbildat med älvens breda vattenyta i förgrunden. Från den valda utsikt spunkten ter sig motivet ännu helt vilt och orört, men faktum är att Åre redan omkring sekelskiftet 1900 bör jade utvecklas till en välbesökt turistort. 1910 invigdes samhällets första bergbana och den intilliggande Fjäll stugan – numera känd som det klassiska Hotell Fjällgår den. Därifrån erbjuds strålande utsikter över den omgi vande fjällvärlden. När Osslund målade Renberget, Åre tycks han ha stått nedanför Fjällgården, helt nära Indals- älvens norra strandkant. Ett äldre vykort på hotellet vi sar hur samma vy kunnat te sig om han i stället tagit sig litet högre upp på bergssluttningen. (ceö)

Helmer Osslund vistades vid upprepade tillfällen i Jämtland och han gjorde ett flertal målningar med mo tiv från trakterna kring Åre. Flera av dem har daterats till åren 1902–07, men ännu så sent som 1919 målade han ett motiv från Åre Hummeln. Andra kända verk från samma traker har Åreskutan, Kallsjön eller Indal sälven som huvudmotiv. I vår aktuella målning är bergsryggen som reser sig i fonden namngiven i titeln – Renberget – men en sådan benämning är svår att hitta i Jämtland på dagens kartor. Strax söder om Åre, på andra sidan dalen där Indals älven vidgar sig till Åresjön, finner vi däremot det 986 meter höga Renfjället, som idag har ett väl utbyggt nät av vandringsleder. Vi får utgå ifrån att det är den fjäll

42

43

Faxälven Olja på smörpapper monterat på pannå, 32,5 2 42 cm, signerad Helmer OSSLVND.

vecklade till nya versioner i sin ateljé kunde han också måla direkt på duk. Målningen Faxälven återger ett motiv som Osslund tyckte mycket om och som han därför återvände till åt skilliga gånger: en blåskimrande älv som makligt sling rar sig fram genom det kuperade ångermanländska nip landskapet. Utan vetskap om målningens titel hade det dock varit svårt att precisera motivet geografiskt. Faxäl ven löper en relativt lång sträcka parallellt med den större och bredare Ångermanälven, i vilken den slutli gen rinner ut ett stycke norr om Sollefteå. Under perio den 1916–1922 var Osslund bosatt i Granvåg strax intill platsen för de båda älvarnas sammanflöde och under de åren skapade han åtskilliga målningar med liknande motiv. Här har han fångat vyn en ljus och till synes vacker sommardag. Landskapet återges ur ett ganska närgånget perspektiv från en tämligen låg höjd och färgskalan klingar i starka, klara, huvudsakligen blå och gröna toner. Den bortre älvstranden försvinner ur be traktarens synfält i målningens överkant, där endast små, smala flikar av himlen är synliga. Desto tydligare framträder i stället ett par röda byggnader vid foten av den låga bergsryggen i fonden. (ceö) utställd En bevarad äldre etikett på bakstycket bekräftar att Faxälven är den titel som använts då målningen vid okänt tillfälle ställts ut, möjligen med katalognr 34.

Efter flera studieresor runtom Europa och ett mellan spel som dekorationsmålare i Stockholm och Skåne på 1890-talet återvände Helmer Osslund kring sekelskiftet 1900 till sin norrländska hembygd. Fascinationen för de nordsvenska landskapen höll sedan i sig under återsto den av hans liv. De landskapsvyer han avbildade åter finns i Medelpad, Ångermanland, Jämtland, Härjedalen och Lappland. Åtskilliga favoritmotiv hämtade han i de svenska fjällen, men också från Höga kusten och längs de stora norrländska älvarna. Osslund hade halkat in på den konstnärliga banan av en slump då han var i 20-årsåldern. Efter studier vid Tekniska skolan och Högre Konstindustriella skolan i Stockholm arbetade han först en tid som porslinsdeko ratör. År 1894 sökte han sig till Paris för vidare konststu dier. Eftersom han var för fattig för att kunna studera vid de fria akademierna anlitade han en billig privatlära re: den då ännu tämligen okände Paul Gauguin. Gau guins korta men intensiva undervisning skulle visa sig få stor betydelse för Osslunds fortsatta konstnärskap. Med sig från Paristiden tog Osslund också vanan att måla på smörpapper. Materialet var billigt och lätt att bära med sig, och det såldes på den tiden i färdigskurna ark i behändigt format. Smörpappersarken kunde se dan skarvas efter behov och sammanfogas till större målningar. Inför utställningar och försäljningar monte rades smörpappersmålningarna på förstärkt målarduk eller på pannåer av papp, trä, eller (från 1930-talet) ma sonit. Favoritmotiv som Osslund upprepade eller ut

44

45

FORSBRUSET Olja på smörpapper uppfodrat på papp-pannå, 28,5 2 40 cm, signerad Osslund.

att infoga ett par timmerstockar som likt tändstickor flyter nedströms. Osslund besatt en sällsynt teknisk förmåga att omsät ta strömmande vatten i bild. Målningens titel ger ingen fingervisning om var motivet är hämtat, men att Fors bruset skildrar ett norrländskt vattendrag torde det inte råda något tvivel om. Här rör det sig dock inte om en vidsträckt panoramavy över någon av de mäktiga älvar na, utan om en förtrolig närstudie av en brusande fors. Målningen siktar till att förmedla en nästan ljudmässig upplevelse av vattnets rörelser och beskaffenhet, en be prövad bildidé hos Osslund. Andra berömda exempel på detta koncept är Nationalmuseums Forsande bäck (inv. nr. NM 4524) och La Chute d’eau, som idag återfinns i Musée d’Orsays samlingar i Paris (inv. nr. RF1980152). (me)

Helmer Osslunds måleriska uttryck kunde variera stort: från naturalistiskt detaljtrogna utsnitt ur verkligheten och syntetistiskt och symboliskt suggestiva stämnings bilder till träffande sammanfattningar av landskapet, hållna i ett antal färgfält och fångade med snabb, bred pensel. I Forsbruset har han återgett ett annat av sina pa radmotiv, nämligen vatten i rörelse. Man förnimmer i hög grad det kalla, strömmande vattnet och dess dånan de ljud. Det norrländska landskapet är starkt förknippat med denna naturkraft, genomkorsat som det är av älvar och forsar som letar sig ner från fjällen till kusten. Dessa vattenleder byggde, och bygger än, Sverige; nu främst med kraftverkens turbiner men ännu på Osslunds tid som omistliga verktyg i den halsbrytande timmerflott ningen, som konstnären skickligt låter oss ana genom

46

47