Helmer Osslund: Älvens väg 2025

Åskväder vid Granvåg Olja på smörpapper monterat på duk, 27,5 2 46 cm, signerad Helmer Osslund.

tiskt sammanhållna, men samtidigt nyansrika natur återgivning som präglar målningen. Mellan de hastigt påstrukna färgstråken lyser det ljusbruna smörpappret igenom på sina ställen. För betraktaren blir effekten av detta bara ytterligare en förstärkning av målningens breda spektrum av grönt och blått och en stegring av dess varmt guldbruna toner. Helmer Osslunds motiv från Granvågstrakten uppvi sar en mycket stor inbördes variation. På 1920-talet till kom ett antal målningar utförda i en ren, ljus och klar färgskala föreställande traditionellt ”vackra” älvland skap, det vill säga motiv som fångats vid stabilt väder och i klart dagsljus. I andra verk (även på andra platser och vid andra tidpunkter) visade Osslund ett betydligt större intresse för kraftfulla himlar, oväder och drama tiska väderfenomen. Den aktuella Åskväder vid Granvåg är inte daterad, men den är onekligen av det mustigare slaget och torde därför framför allt tilltala dem som, i likhet med Osslund själv, föredrar vild natur framför en ”tam” sådan. (ceö) utställd Enligt bevarad etikett a tergo har målningen vid något tillfälle ställts ut som Åskväder vid Granvåg med kat nr 60.

Åren 1916–1922 var Helmer Osslund bosatt i Granvåg, alldeles intill Ångermanälvens sammanflöde med Fax älven strax nordväst om Sollefteå. Landskapet runt Gr anvåg är mycket karaktäristiskt och präglas av de höga, gräsbevuxna sandkullar – så kallade nipor – som kantar båda älvstränderna. I många av Osslunds målningar från Granvågsperioden dominerar niplandskapet på ett sådant sätt att de utgör bildens centrala innehåll. I den aktuella Åskväder vid Granvåg har älven och ni porna fått en underordnad roll. I stället är det den moln tunga himlen och begynnande åskvädret som framhålls. Den kraftiga regnbyn som just genomlyses av blixten bildar ett naturligt blickfång precis i den punkt där him len möter det böljande älvlandskapet vid horisonten. Formen på de mörka molnmassorna går igen i bergsryg garna på ett så symmetriskt sätt att de nästan upplevs som en spegling. Man kan tänka sig att Osslund som vanligt var på väg upp på någon bergsknalle i närheten för att måla, när han plötsligt överraskades av det annal kande ovädret. Då gällde det att måla fort, innan en störtskur löste upp det tunna, spröda smörpapper som han vanligtvis använde som underlag då han målade i det fria. Här har han arbetat med korta, tvära penseld rag och en begränsad kolorit. Han tycks ha utgått från grundfärgerna blått och gult, som med tillsats av blyvitt och en smula guldockra har gett upphov till den koloris

70

71