Åmells Art Book: Sommarnöje 2025

1879–1963 Sverige OSKAR BERGMAN

FRÅN SÖDER-MÖJA

Akvarell, 17 x 12 cm, signerad OSKAR BERGMAN.

Oskar Bergman växte upp under knappa förhållan den på Östermalm i Stockholm och försörjde sig i unga år som springpojke. Så småningom fick han börja vid Tekniska skolan och på kvällarna tog han lektioner i teckning av Anders Forsberg. Som må lare var han autodidakt, och då han på lediga stun der besökte Nationalmuseum fäste han sig särskilt vid de romantiska landskapsmålarna, som Marcus Larsson och Edvard Bergh, insåg han ganska snart att hans egen styrka låg i att detaljerat återge na turen. Med tiden fick Bergman en viktig mecenat i bankiren Ernst Thiel, som köpte flera av hans ung domsverk och bistod honom i att tro på sig själv. Hans första stora, offentliga erkännande kom 1915 då han tilldelades en guldmedalj på den internatio nella konstutställningen i San Francisco. Under de följande åren nådde han allt större popularitet för sina dekorativa och synnerligen detaljerade land skapsbilder, ofta utförda i akvarell i litet format och med fin pensel. Motiven fann han på många skilda platser, bland annat i Stockholms skärgård, Salt sjöbaden, Skåne, Visby och längs Gotlands kuster. Människor förekommer endast undantagsvis i hans motiv. I stället skildras skog, enstaka träd, vägar, fält och vatten under olika årstider liksom vilda blommor, pittoreska stadsmotiv och skärgården. Oskar Bergman har vunnit berömmelse som den

svenska naturidyllens målarpoet med sina mål ningar av den svenska landskapet i klara färger och skimrande ljus. Från Söder-Möja är en skildring av det stockholmska skärgårdslandskapet i allmänhet och ön Södermöja i synnerhet. Ön är belägen, som namnet antyder, söder om den större ön Möja i yt terskärgården. Växtligheten präglas av vildvuxen granskog med inslag av tall, ek, al, björk och en, men i det aktuella verket har Bergman vänt blicken utåt havet. Där syns ett par kobbar bevuxna med ensta ka träd hukande under en blekgrå himmel och sjön har antagit stålblåa nyanser som förklingar i vitt där vattnet möter himlen. I flödande teknik och med skicklig hand återger Oskar Bergman den stillsamt behagliga vyn. Det lilla formatet till trots, är Berg mans miniatyrkonst färgklar och formfast. Sällan inkluderade han vare sig människor eller djur, även om man ser spår av människor i former av sjöbod, brygga och två små ekor. På sitt karaktäristiska ma nér lyckas Oskar Bergman skapa en återhållsamhet och en fridfullhet i anslaget. Tillsammans med de små ljusa blommorna i gräset intill sjöboden och det overkliga, nästan romantiska ljuset innesluter han Från Söder-Möja i ett känsloläge liknande ett flyk tigt, vackert minne; måhända en erinran om alla tusentals sommardagar som har varit och skall vara. (ME)

43

42