Åmells Art Book: Sommarnöje 2025

AXEL SJÖBERG 1866–1950 Sverige

BYN I MÅNSKEN

Akvarell, gouache och pastellkrita, 52 x 72 cm, signerad och daterad Axel Sjöberg. 1912. Sandhamn.

Tack vare Konstnärsförbundets flitiga utställnings verksamhet fick Axel Sjöberg från och med sekel skiftet 1900 en viktig plattform att verka från. Hans konst var till att börja med starkt influerad av 1890-talets nationalromantiska stämningar, men blev med tiden allt mer expressionistisk. Re dan 1889 hade Sjöberg genom sitt arbete fått till fälle att besöka Världsutställningen i Paris, där han mötte Jean Françoise Millets realistisk-symbolistis ka måleri. Det gjorde starkt intryck på honom och inspirerade till ett antal målningar med arbetande bönder som motiv. Som fri konstnär var Axel Sjöberg framför allt landskapsmålare. Sina motiv hämtade han huvud sakligen i den svenska fjällvärlden och i Stockholms skärgård. Fjällen hade han lärt sig att älska efter att konstmecenaten Hjalmar Lundbohm 1916 be ställt en lappländsk panoramamålning till Kiruna stadshus av honom. Senare återvände han periodvis gärna till Lappland för att måla, i synnerhet under 1910- och 30-talen. Men ännu starkare förknippa de med Axel Sjöbergs konstnärskap än fjällmotiven är hans inkännande skärgårdsskildringar. Redan som barn hade han stiftat bekantskap med Rosla gens skärgårdsnatur, där hans mor hade sina rötter. Som vuxen vistades han från 1896 långa perioder på Långviksskär utanför Nämndö; först som hyresgäst och tio år senare i eget hus. Olyckliga omständig heter gjorde att han 1910 tvingades sälja huset, men 1919 återkom han dit och byggde sig då en separat ateljé som han kom att nyttja i närmare 25 år. Sommaren 1912 – samma år som Axel Sjöberg målade Byn i månsken – pågick den stora Sonder

bund-utställningen i Köln 1912, där konstpubliken kom i kontakt med några av de mest inflytelserika postimpressionisterna: Vincent van Gogh, Paul Cézanne, Paul Gauguin och Edvard Munch. Även Sjöberg tog intryck av dessa, och särskilt van Gogh skulle för en tid framåt lämna tydliga spår i Sjöbergs teknik och penselföring. Det märks inte minst i denna akvarell, där himlen tycks vibrera i ett gnist rande, nästan självlysande spektrum av ljusgröna absinttoner. Resten av Byn i månsken är målad på ett tämli gen konventionellt sätt. Motivet utgörs av en liten klunga av hus – eller möjligen en mindre by – på västra sidan av Sandön i Stockholms skärgård. Byn tycks bestå av ett bostadshus, en ladugårdsbyggnad, en hölada och några små sjöbodar närmast vattnet. Husens placering och funktion speglar de bofasta invånarnas hårda levnadsvillkor. För att klara sin försörjning och kunna framleva sina liv i utskär gården måste de vara både bönder och fiskare och de var ständigt utsatta för naturens nycker. Samti digt ger bilden av den sömniga lilla skärgårdsbyn intryck av att vara en ren och skär idyll. Det är lätt att föreställa sig att den typen av miljöer hade en särskild dragningskraft på Axel Sjöberg. Året efter, 1913, införskaffade han själv en tomt på Sandhamn. Mot 1910-talets slut byggde han sig ett eget hus där, och Sandön skulle därefter förbli hans fasta punkt i skärgården. Idag står Carl Eldhs porträttskulptur från 1909 av vännen Sjöberg framför Sandhamns Värdshus till minne av hans uppskattade verksam het på ön. (ceö)

41

40

Made with FlippingBook Learn more on our blog