Vårkatalog_2025

Olle Olsson Hagalund 1904–1972 Sverige

Utanför färghandeln Olja på duk, 38 2 46 cm, signerad OIIE OISSON HAGALUND.

styrande behövde mark för att kunna genomföra mil jonprogrammet. I slutet av 1960-talet jämnades Haga lund med marken. Olle Olsson deltog aktivt i kampen för dess bevarande men tvingades till slut uppleva hur grävskoporna kom och stadsdelen försvann. Med sitt måleri förstärkte han sin protest och bevarade samtidigt minnet av kåkstaden för eftervärlden. Målningen Utanför färghandeln visar ett kvarter som Olsson återgivit flera gånger. Vi ser en triangulär, gräs bevuxen liten plats med några träd bakom vilka spetsiga husgavlar och ett kyrktorn tittar fram. På ömse sidor om platsen finns butiker; en tobaksaffär, en frisersalong och så färghandeln, som gett målningen dess titel. Dagen är regnig och gråmulen med vattensamlingar på marken men bilden har trots detta en ljus ton med flera glada färgaccenter. Små blå flikar av himlen lyser igenom mol nen och trädens bladverk har en skir ljusgrön nyans som låter betraktaren ana en förnimmelse av vår i luften. (ceö) litteratur Jämför Christian Færber med flera, Konst i svenska hem, del II, Göteborg 1943, samling 861 tillhörig advokat Mats Nordström, målningen Utanför färghandeln, 33 2 41 cm, avbildad i svartvitt på s 507.

Kåkstaden Hagalund utanför Stockholm började växa fram under 1890-talet. Dit kom arbetare, hantverkare och inflyttade från landsorten för att själva bygga sina hus, vilka enligt gällande förordning fick uppföras efter behag. Resultatet blev en brokig samling små träslott i fager snickarglädje och glada kulörer, alla med sin per sonliga prägel. En av pionjärerna bland husbyggarna var Olle Olssons morfar, finsnickaren Carl Jacob Brolin. I denna färgstarka miljö växte Olle Olsson upp och där fann han inspiration under hela sin konstnärsgär ning. Även om han under korta perioder av sitt liv lock ades till andra länder och platser för att måla – exempel vis Paris och Köpenhamn – återkom han ständigt till sitt älskade Hagalund. Motiven tycks ha varit outtöm liga: gator och torg, kåkar, butiker, kaféer och missions hus. Och så alla dessa människor: någon påtar i sin träd gård, en annan väntar på bussen, några har stannat upp på torget för att lyssna på Frälsningsarméns konsert. Inget motiv tycks för obetydligt för att förevigas av Olle Olsson. Olssons bilder präglas av en naiv charm. Ibland finns inslag av burlesk humor, som när en naken stjärt plöts ligt dyker upp i ett fönster, men bakom lekfullheten och idyllen ryms ett drag av vemod. Under konstnärens livstid förföll Hagalund alltmer samtidigt som stadens

104

105