Vårkatalog_2025

Isaac Grünewald 1889–1946 Sverige

Amaryllis, prästkrage och dahlia i blå vas Olja på pannå, 65 2 54 cm, signerad Grünewald.

Grünewald var en sann virtuos i skildrandet av amaryl lisen. Han tillskrev denna blommas statur den största vördnad: dess tunga, ståtliga klockor, intensiva färg och styva, friskt gröna stjälk. I denna expressiva pannå sträcker sig just sådana uppåt mot ljuset och fäller ut sina djupröda blommor. Till sällskap har de fått en sol gul dahlia och prästkragar. Bakgrunden är schematiskt återgiven i syfte att låta framhäva buketten, där blom morna upplevs lösgjorda och otämjda. Kompositionen är i övrigt koloristiskt raffinerad. Färgglädjen är stor men behärskad hos konstnären, och den obestämbara fonden tillsammans med den kornblå vasen bidrar till framställningens smittande charm. Grünewald har lagt vikten vid ett fångande av det omedelbara intrycket och helheten av denna blomsterensemble med inställning till färgen och formen som är så utmärkande för hans stillebenmåleri, som i mångt och mycket var ekon från studieåren hos läromästaren Henri Matisse i Paris. (me)

När Isaac Grünewald i sin ungdom först vågade sig på blomstermåleriet, en första målning utförde han 1910, behandlade han de med en behärskning som han sällan utövade i andra motiv. Varje enskild blomma bearbeta des ingående, som vore de personer som skulle behand las med aktning. Så småningom, då Grünewald började känna att han kunde bemästra genren, kom han fram till en mer utpräglad betoning av vad han konstnärligt ville ge, vilket Amaryllis, prästkrage och dahlia i blå vas är ett ypperligt exempel på. I en intervju med Sveriges Radio år 1935 utvecklar Grünewald resonemanget: ”Varför ger en god blomstermålning ej sällan en större och djupare tillfredställelse än en bukett levande blommor? Kanske därför att en god målare kan tolka, inte bara blommornas utseende och färgskalor, utan också framhäva och betona blommornas karaktär, doftande charm, deras speciella färgatmosfär, deras mystiska utstrålningar av skimrande ljus och så vidare. Kanhända därför, att en sann konstnär kan immateria lisera färgerna och upphöja blommorna till så att säga en högre verklighet.”

92

93