Vårkatalog_2025

Olle Bonniér 1925–2016 Sverige

Komposition Olja på duk, 72,5 2 127 cm, signerad och daterad Olle Bonniér 1950.

fram. Bland de nya idéerna fastnade Olle Bonniér sär skilt för den riktning som kom att kallas konkretism. Konkretisternas främsta mål var att befria konsten från alla synbaserade, känslomässiga, litterära eller på annat sätt konsthistoriskt traditionella referenser. Med färgen och formen som enda utgångspunkt ville de skapa konstverk som kunde leva sina egna liv. Konkret konst existerar utan krav på att föreställa något, berätta något eller väcka några särskilda känslor hos betraktaren. Istället för ett innehåll blev rytm och rörelse viktiga be grepp i konkretisternas skapande. Geometriska former, linjer, ytor och mellanrum mellan dessa bildelement, liksom deras inbördes placeringar i bildplanet blev cen trala komponenter, och musiken – särskilt den moderna jazzen – blev en viktig inspirationskälla. Från och med 1950-talets ingång märks hos Bonniér en tydlig strävan efter känslan av att formen rör sig i rummet. Han ville få de olika formelementen att växla i djupled enbart med färgen som hjälpmedel. Den aktu ella Komposition är ett tydligt exempel på denna tendens. De olika formblocken i starka, kontrasterande färger överlappar varandra på ett sätt som lurar ögat att tro att bilden är tredimensionell. Efter en stunds betraktande tycks de röra sig och byta plats med varandra, som om de expanderade framåt och utåt i rummet. (ceö)

Olle Bonniérs starka receptivitet för olika typer av sin nesintryck har troligtvis en förklaring i hans brokiga uppväxt. Han föddes i Kalifornien, vars kontrastrika landskap av berg, öknar och milslånga kuststräckor präglade hans tidigaste naturuppfattning. Då han var fem år flyttade hans sjukliga mor med honom och hans syskon hem till Sverige. Där togs han om hand av släk tingar som bodde på spridda håll i landet, bland annat i Luleå och Stockholm. Barndomens växlande bostads miljöer och bristande ekonomiska resurser bidrog på olika sätt till att forma Olle Bonniérs personlighet, in tressen och hans sätt att se på livet och tillvaron. Vid fjorton års ålder bestämde sig Bonniér för att bli konstnär. Vid det laget hade han redan visat anlag för flera konstarter och kunde bland annat spela saxofon. Samtidigt blev han alltmer nyfiken på bildkonsten. Sommaren 1939 reste han till Värmland, där han genom att arbeta som dräng lyckades få ihop pengar till konst närsmaterial. Inspiration och viss handledning fick han av Racken-kolonins medlemmar, bland vilka han fick särskilt god kontakt med Gustaf Fjaestad och Fritz Lindström. Efter återkomsten till Stockholm började Bonniér ta lektioner vid Tekniska skolan och senare, 1942–45, vid Isaac Grünewalds målarskola. Under de år som Bonniér studerade för Grünewald var Sverige på grund av det pågående världskriget helt isolerat från kontinenten. När gränserna öppnades igen i slutet av 1940-talet hade inte bara Europakartan ritats om – hela konstvärlden var förändrad. De flesta tidigare ideal och doktriner rörande konstens mål och syften hade övergivits och nya, banbrytande tankar fördes

litteratur Thomas Millroth, Olle Bonniér. Och varför inte dansa?, SAK Stockholm, 1995.

84