Vårkatalog_2025

Vera Nilsson 1888–1979 Sverige

Ginga Olja på duk, 42 2 33 cm, stämpelsignerad Vera Nilsson. A tergo på duken intygad av Catharina Nilsson (konstnärens dotter). Utförd i början av 1930-talet.

nerna, som omfattar en mängd nyanser från oliv- till ärgad koppar, återspeglas i flickans hår och i hudpartier na på hennes hals och armar. Till ansiktet däremot har Nilsson använt i stort sett samma kulörer som i blus livet. Där dominerar varmt brunrosa toner, med svalare violetta skiftningar i skuggpartierna. Vera Nilssons användning av färgkombinationen rött och grönt var särskilt vanlig i hennes tidiga avbildningar av dottern. Den känns igen även i detta verk, men här drar koloriten något mer åt det jordiga hållet. Efter att den aktuella målningen färdigställts fortsatte Catharina att sitta modell för sin mor under ytterligare några år. Det sista kända porträttet av henne ska ha utförts i sam band med hennes konfirmation. Som vuxen blev Catha rina själv konstnär. Hon studerade först i Otte Skölds och senare Isaac Grünewalds privata målarskolor innan hon som 21-åring antogs vid Konstakademien som elev till Sven X:et Erixson. Hon debuterade 1949 i en sam lingsutställning på Galleri Färg och Form, där hon sex år senare höll sin första separatutställning. Catharina Nils son (gift Gehlin) avled 2015. Hon målade framför allt landskap från Öland och Skåne, varav några ingår i Mo derna Museets och Malmö Museums samlingar. (ceö) proveniens Konstnärens familj; Därefter genom arv till senaste privata ägare (2023). litteratur Jämför: Göran M. Silfverstolpe, Vera Nilsson, SAK 1986, Flicka med radiolurar (1930-talets början), Flicka i röd stol (1932) samt porträttfoto av Ginga (1929), avbildade i svartvitt på s 74. Jämför även Mårten Castenfors m fl (red), Vera Nilsson, utställningskatalog för Liljevalchs, Mjellby- och Norrköpings konstmuseer 2015, Flicka i röd klänning samt Flicka med radiolurar II, avbildade i färg, s 60–61.

Med dottern Catharinas födelse i Paris 1922 inleddes en ny fas i Vera Nilssons liv och skapande. Det var inte bara det att hon blev mor för första (och enda) gången, hon hade också att fostra och försörja dottern helt på egen hand. För att säkra tryggheten för sig själv och Ginga, som dottern snart kom att kallas, var det nöd vändigt för henne att få ställa ut och sälja sin konst. Re dan samma höst deltog hon, på inbjudan av konstnärs gruppen ”Falangen”, i en utställning på Liljevalchs, där hon bland annat visade målningen Lindebarn , ett av sina allra första porträtt av Ginga. Alltsedan dess har Nils sons barnbilder – i synnerhet de som skildrar den egna dottern – kommit att inta en särskild plats i hennes konstnärskap och de finns idag representerade i många svenska museisamlingar. Två kända exempel är Det för sta steget från 1923, som prins Eugen förvärvade till sitt Waldemarsudde, och Såpbubblor (1927) som idag tillhör Moderna Museet. Det aktuella porträttet av Ginga anses vara utfört i början av 1930-talet. Vid det laget hade mor och dotter flyttat tillbaka till Sverige, där Vera Nilsson 1928 fått sin första egna lägenhet på Södermalm i Stockholm. Om dateringen stämmer är Ginga i 10-årsåldern på denna bild. Hennes kinder är fortfarande mjukt rundade som på ett litet barn, men i övrigt är hon framställd nästan som en ung dam. Hon är klädd i en kortärmad rosa blus eller klänning och bär det blonda håret i en enkel, sidbe nad, kortklippt frisyr. Vera Nilsson har porträtterat hen ne i närbild, så att hennes huvud och axelparti fyller större delen av bildytan. Det omgivande rummet är tomt på rekvisita. Man anar en slät vägg och någon sorts tapet eller gardin i bakgrunden, men den dova gröna väggfärgen och det regelbundna mönstret av mörkt blå rektanglar distraherar inte, snarare bildar de en mjuk inramning åt den lilla flickgestalten. Gingas konturer och volymer lösgör sig endast långsamt ur bakgrundens färglager, som om de mejslats fram direkt ur dem av konstnärens pensel. De huvudsakligen kalla gröna to

76

77