Vårkatalog_2025

Leander Engström 1886–1927 Sverige

Vågen Olja på duk, 70 2 76 cm, signerad och daterad Leander Engström 1924.

påbörjades även Vågen under Italienvistelsen, fast den daterades två år senare. Nils Palmgren har i sin mono grafi om konstnären påtalat att han ofta gjorde så (Palmgren, Leander Engström, Stockholm 1939, s 106). Skeppsbrottet daterades först 1927 och blev det sista stora verk som konstnären färdigställde före sin död. Det har tolkats som en sammanfattning av hans liv, en sorts mentalt självporträtt, där han och hans förbjudna kärlek Blå Greta (återgivna utan någon som helst porträttlik het) irrar omkring på ett stormigt hav i en sjunkande båt. Steget från Vågen till Skeppsbrottet är naturligtvis långt, men i den förra målningen, liksom i de virvlande, forsande vattenmassor som konstnären under 1920- talet återger i sina skildringar av de norrländska älvarna, märks samma fascination för vattnets obändiga kraft. Betraktaren påminns om det ständigt närvarande hot som göms i vattenmassorna. Människans utsatthet i för hållande till naturelementen var ett tema som Engström behandlade redan i sitt tiotalsmåleri. I Vågen finner vi samma grundtema, men här möjligen med en mer sub til, psykologisk innebörd. (ceö) utställd Leander Engströms retrospektiva utställning i Gefle, Sundsvall Umeå, 1926, kat nr 11. Katalogiserad under år 1923 med titeln Vågen. Italien ; Kungl. Akademien för de Fria Konsterna, Stockholm, Leander Engström. Minnesutställning, 1928, kat nr 111, listad under år 1922 med titeln Vågen ; Borås och Sjuhäradsbygdens konstförening, Borås, Per Leander Engström. Retrospektiv utställning, 1937, kat nr 46, listad under år 1922 med titeln Vågen, Forte dei Marmi, Italien ; Museet Kulturhuset Borås, Leander Engström, 1986–87, kat nr 78. litteratur Hans-Olof Boström m fl, Leander Engström, Stockholm 1986, avbildad i färg, plansch 78 samt listad i bildför teckningen under år 1924, s 134. proveniens Doktorinnan Karin Ohlsson, Umeå.

Sedan gränserna mot Europa åter öppnats efter första världskrigets isolering kände många konstnärer en stor reslust. 1920 begav sig Leander Engström i sällskap med konsthistorikerna Ragnar Hoppe och Gregor Paulsson till Italien. Engström fördjupade sig i det ita lienska landskapet och i museernas skatter och fann ny energi för sitt måleri. Han trivdes så bra i Italien att han redan året därpå återvände med sin familj för att bosät ta sig där, först i Florens och senare i den toskanska kustorten Forte dei Marmi. Vistelsen kom att vara i knappt två år och resulterade i en mängd landskapsbil der och fönsterutsikter, ofta med floden Arno i blick fånget. De italienska bilderna präglas av en ökad detalj rikedom, en strängt geometriserande form och en varm färgskala med frekventa inslag av ockra, umbra och ter rakotta – jordtoner som återfinns naturligt i det toskan ska landskapet. Efter hemkomsten till Sverige ställde Engström ut flera av de italienska målningarna. Kritiken var blan dad. De som var positiva berömde framför allt bildernas monumentalverkan – något som ledde till att Engström fick en beställning till Stockholms stadshus. Tyvärr kom skisserna för uppdraget – en triptyk kallad Ode till Norr land – aldrig till utförande, då stadshusarkitekten Rag nar Östberg inte tyckte att temat passade för byggna den. Besviken över refuseringen övergav Engström den monumentala stil han utvecklat i Italien. Färgtempera turen sjönk och det geometriskt strikta och stiliserade fick ge vika för en ökande realism, frammanad i porträtt och, liksom i början av hans målarkarriär, i framställ ningar av det norrländska landskapet. Men nu var det inte längre fjällvidderna som lockade honom, utan framför allt de mäktiga, forsande och brusande norr ländska älvarna. År 1924, då Vågen daterats, var Leander Engström främst upptagen med att skildra Norrlands vilda vatten drag; Norrforsen, Sörforsen, Umeälven och Fällforsen målades i flera versioner. Så plötsligt återvände han till sin italienska bildvärld och återgav i Vågen ett strand motiv från Forte dei Marmi. Men kanske är det inte så märkligt som det först verkar. Redan 1922, medan han ännu bodde i den toskanska kuststaden, påbörjade Leander Engström skisserna till sin programmatiska målning Skeppsbrottet (nu i Moderna Museet). Sannolikt

68

69