Vårkatalog_2025

Werner Åkerman 1854–1903 Sverige

Vårfrost Brunpatinerad brons, höjd 83 cm, utförd 1887.

Östergötland. Året före sin död lät han uppföra ett bo stadshus och ateljé kallat ”Mio Nido” (mitt näste) i när heten av Omberg. Då han inte efterlämnade några barn testamenterades huset till Konstakademien med önske mål om att det skulle användas som vilohem för konst närer. Detta visade sig svårt att genomföra i praktiken. I stället såldes egendomen med tillhörande inventarier och kvarvarande konstverk 1943. Av intäkterna bildades en fond för understöd till konstnärer. Med tanke på Werner Åkermans fysiska handikapp – han var sedan barndomen puckelryggig och delvis förlamad i benen – är hans samlade produktion förhål landevis stor. På grund av sin begränsade rörlighet arbe tade han oftast i mindre format och han varvade även skulpterandet med andra konstnärliga uttrycksformer, framför allt teckning. Som skulptör representerade han en naturalistisk tradition med tydlig dragning åt det mjuka, sensuella. Hans modeller var ofta unga kvinnor och barn, som han återgav med stor innerlighet och in levelse. Vårfrost är ett fint exempel på Åkermans arbetssätt och samtidigt ett av hans mest kända verk. Den förestäl ler en ung kvinna i en klassisk kontrapostställning med armarna korsade över bysten. Händerna vilar mjukt mot bröstet och kroppstyngden bärs stadigt upp av hen nes vänstra ben. Hela gestalten känns fullkomligt av slappnad och naturlig, som om modellen bara vilade sig litet. Intrycket förstärks av det framåtlutade huvudet, som med slutna ögon böjs fram mot den vänstra skuld ran. Samtidigt rymmer konstverket en inneboende spänning som bottnar i den för konstnären så karaktä ristiska innerligheten. Flickan tycks helt innesluten i sig själv, djupt försjunken i angenäma drömmar. Hennes känsligt modellerade kropp blir ett till ett instrument att förmedla det som finns gömt i hennes tankevärld. (ceö)

Werner Åkerman tillhörde samma konstnärsgeneration som de mer namnkunniga kollegorna Per Hasselberg och Gusten Lindberg och arbetade efter liknande ideal som de. Han påbörjade sin utbildning vid slöjdfören ingens skola i hemstaden Göteborg och antogs 1883 till Konstakademien i Stockholm. Efter att ha vunnit Aka demiens kungliga medalj 1887 kunde han fortsätta sina studier utomlands. Åkerman valde Paris och kom att stanna där i tio år. Han utställde flera gånger på Paris salongen, bland annat 1889 och 1895. På 1889 års salong visades Vårfrost för första gången. Det exemplar som utställdes då erhöll 3:e klassens me dalj och inköptes av konstmuseet i Barcelona. Troligtvis är det med anledning av den uppgiften som det hittills antagits att motivet koncipierats samma år, alltså 1889 ( Svenskt konstnärslexikon, del IV, Malmö 1967, s 777). Den aktuella bronsen utfördes dock redan 1887. Med tanke på skulpturens stilmässiga släktskap med arbeten av vännerna Hasselberg ( Snöklockan ) och Lindberg ( Dimman ), som redan befann sig i Paris vid Åkermans ankomst, finns anledning att förmoda att Vårfrost hörde till det första han företog sig efter att han slagit sig ned i den franska huvudstaden. Vårfrost har utförts i olika storlekar och material. En 160 cm hög version i brons såldes exempelvis av Åmells hösten 2017. I detta fullska liga format finns ett gipsexemplar i Nationalmuseums samlingar (NMSk 2310). Även flera av Åkermans senare arbeten ingår numera i svenska museisamlingar, exem pelvis Övergiven (1891, Nationalmuseum) och Strand fynd (1895, Göteborgs konstmuseum). Efter återkomsten till Sverige fortsatte Åkerman att ställa ut ganska flitigt och han fick också ett prestigefyllt offentligt uppdrag: de fyra allegoriska statyetterna Glädje, Sorg, Kärlek och Hat i Kungliga Operans foajé i Stockholm. Men därefter verkade Åkerman främst i

54

55