Vårkatalog_2025

Bruno Liljefors 1860–1939 Sverige

Rapphönsjakt Olja på duk, 54 2 66 cm, signerad och daterad Bruno Liljefors 94.

Rapphönan är en relativt sent tillkommen fågelart i Sverige. Först på 1820–30-talen började den bli någor lunda allmän i mellersta Sveriges slättbygder och den trivs endast på sådana platser där jordbruket fått en viss omfattning. Rapphönan flyger ganska klumpigt, men på marken är den snabb och den är mycket skicklig på att kamouflera sig. Under sommaren och hösten, då den lever i familjegrupper, håller den gärna till på åkrar och ängar och den är mest aktiv på morgnar och kvällar då den söker föda. På våren tycks den föredra varierad ängsmark, där den kan dölja sitt markbundna bo under buskar och snår. I den dynamiska målningen Rapphönsjakt har Bruno Liljefors med van hand och säker känsla skildrat en jäg are i handling. Scenen skildrar ögonblicket då ett skott precis har gått av och träffat en av de flyende fåglarna. Krutröken från gevärspipan stiger mot himlen liksom fjädrarna från den fågel som träffats. Vid jägarens fötter ligger hans fyrfota följeslagare, redo att apportera sin herres byte närhelst order ges. Liljefors hyste genom hela sitt liv stor respekt för hunden, i synnerhet de hundraser som var lämpade att användas till jakt. Han kunde också känna stor ömhet för dessa varelser, vars trofasthet han menade saknade motstycke i djurvärl den. Från sin tidiga ungdom var Bruno Liljefors en pas sionerad jägare och genom jakten fördes han ständigt ut i de mellansvenska skogs- och slättlandskapen som

fångade hans fantasi och målarlidelse. Jakten innebar även en delaktighet i naturen på dess egna villkor och var enligt Liljefors den främsta och ursprungliga for men av djurstudier, vilket kom att utlöpa i en mångfald av bildidéer. Ingen kunde som Liljefors fånga spännings momentet i jakten och man häpnar inför den pulshöjan de dramatik han lyckas förmedla. Rapphönsjakt är date rad år 1894, en period då Liljefors måleri djupnande. Han sökte sig allt längre in i Upplandsskogarna för att finna nya motiv och stämningslägen. För Bruno Lilje fors var djurens livsmiljö, deras habitat, lika intressant som djuren själva. Här ser man att även den omgivande nordiska ängsmarken är ömsint återgiven i en stäm ningsfull ton. Liksom flertalet av sina samtida konst närskollegor påverkades han av de nationalromantiska strömningarna som låg i tiden och målningen avger känslan av uppskattning för hembygden och det goda som naturen ger lika mycket som den hyllar jaktens tjusning. Behandlingen av landskapet som sådant samt sättet att skildra rörelserna i mötet mellan bytesdjur och rovdjur, i det här fallet jägaren, visar att Liljefors fram gångsrikt hade omsatt intrycken från de nya idéer som han hade tillägnat sig på kontinenten på 1880-talet. (me)

proveniens Svensk privatsamling.

24

25