Åmells Art Book: Sommarnöje 2025

1889−1946 Sverige ISAAC GRÜNEWALD

Olja på masonit, 73 x 60 cm, signerad och daterad Grünewald 39. SOLLJUS MELLAN TRÄD, SALTSJÖBADEN

Vid tiden för denna målnings tillkomst var Isaac Grünewald sedan ett par år tillbaka skild från sin första hustru, Sigrid Hjertén, och omgift med en kvinnlig konstnär vid namn Märta Grundell. Redan året före giftermålet hade Grünewald köpt en ny bostad åt sig och Märta i Saltsjöbaden. Huset var ritat av Ferdinand Boberg i början av 1890-talet och kallades då Villa Lugnet, men inför inflyttning en lät Grünewald modernisera det i lätt funktiona listisk anda och döpte om det till Villa Saltsjöklack. I samband med ombyggnaden fick även trädgården en uppfräschning med bland annat nya gångplattor och blomsterrabatter. Den rika tillgången på färska blommor från den egna trädgården kom att gjuta nytt liv i Grünewalds stillebenmåleri och resultera de under återstoden av hans liv i en stor och rikt va rierad produktion av blomstermotiv. Även vyerna från själva villan mot trädgården och vidare ut över vattnet vid Baggensfjärden inspirerade honom. Ibland nöjde han sig med att avbilda enskilda träd, en speciell blomsterrabatt eller en bit av stenmuren som omgav trädgården, men oftast skymtar man också delar av utsikten eller trädgårdsmöblemang et i de olika kompositionerna från Saltsjöklack: det vita träbordet, de bekväma solstolarna eller den grönrandiga hammocken, som Märta tyckte så mycket om.

I Solljus mellan träd, Saltsjöbaden visar Grünewald inte det minsta intresse för vare sig huset, blom planteringarna eller trädgårdsmöblerna vid Villa Saltsjöklack. I stället har han valt att avbilda ett tämligen oansenligt hörn i utkanten av tomten, med utsikt mot Saltsjöpromenaden och Hotellviken nedanför. Där tycks det endast ha vuxit enstaka träd och litet gräs och mossa på marken. Detta till trots har Grünewald lyckats skapa ett mycket spän nande konstverk, där ”motivet” helt står tillbaka för de visuella effekter som uppstår då solens strålar letar sig fram mellan trädstammarna och skapar mönster av ljus och skugga. Med färgens hjälp trol lar han sedan fram formerna och det perspektiviska djupet genom att på sitt eget unika sätt kontrastera varma och kalla färgtoner mot varandra. I denna målning fäster man sig särskilt vid trädstammarna, vars solbelysta sidor glimmar varmt gulgrå, medan skuggsidan står kallt brungrå mot det klarblå vatt net i bakgrunden. Här laborerar Grünewald med subtila valörer inom näraliggande färgtoner snara re än med starkt kontrasterande kulörer. Att arbeta på det sättet måste ha varit en koloristisk utmaning även för ett så rutinerat proffs som Grünewald, vil ket vittnar om att han ständigt sökte nya sätt att bredda och fördjupa sina konstnärliga färdigheter. (CEÖ)

67

66