Åmells Art Book: Sommarnöje 2025

ANNA PALM DE ROSA 1859–1924 Sverige

Akvarell, 17,5 x 52 cm, signerad Anna Palm de Rosa. VY FRÅN STRÖMGATAN MOT SLOTTET OCH BLASIEHOLMEN

När denna vy målades var konstnären inte längre bosatt i Stockholm. På nyåret 1895/96 hade Anna Palm nämligen lämnat en mycket lukrativ karriär i Sverige, för att tillbringa resten av sitt liv utom lands. År 1901 gifte hon sig med en italiensk offi cer, Alfredo de Rosa, vars efternamn hon därefter kom att använda, såväl privat som i sina konstnärs signaturer. Att Anna Palm inte var kvar i Sverige hindrade henne dock ingalunda från att fortsätta att måla sina älskade och synnerligen efterfrågade Stock holmsmotiv. För att inte stagnera i sitt arbete – och för att slippa måla rena kopior på tidigare arbeten – var hon mycket noga med att kontinuerligt hålla sig uppdaterad om stadens utveckling. Det gjorde hon genom att hålla tät kontakt med kunder, släkt och vänner därhemma, vilka bland annat såg till att till sända henne aktuella bilder, exempelvis vykort, som visade hur Stockholm förändrades. I denna panoramavy har Anna Palm de Rosa återgivit staden från en vinkel som hon utnyttjat i flera tidigare målningar från 1890-talet: kajen nedanför Kungsträdgården och Karl XII:s torg. Härifrån erbjuds en vidsträckt utsikt både mot Gamla stan med det Kungliga slottet och mot Bla sieholmen med Grand Hotel och Nationalmuseum.

Hon har också, som så ofta, fått med Norrströms breda vattenspegel och den livliga båt- och person trafiken längs kajerna runtomkring: vi ser ångbåtar, hästdroskor och en blå omnibuss som färdas längs rälsen som dragits mitt i gatan. Men i just denna målning bör vi särskilt lägga märke till en mycket intressant förändring i stadsbilden, som samtidigt blir en omisskännlig tidsmarkör: automobilen som kommer körandes längs Strömgatan i målningens nedre vänstra hörn. Sådana torde Anna Palm i verk ligheten aldrig ha sett i sin hemstad. De allra för sta automobilerna lär ha dykt upp på Stockholms gator först omkring år 1900. I bilden ser bilen ut att stå stilla, men i jämförelse med de traditionella fortskaffningsmedlen ansågs den nog ha farit fram i svindlande hastighet. På den tiden fanns ännu ing en officiell hastighetsbegränsning för automobiler, men polisen ansåg att man inte skulle köra fortare än ”skritt”, det vill säga cirka 6 km per timme. Man fick inte köra ”i sken”, vilket Henning Forslund en ligt en gammal tidningsartikel gjorde den 26 maj år 1900 på Strandvägen, när han var på väg hem från en lunch på Riche. Forslund lär därmed att fått den allra första dokumenterade fortkörningsboten i vår svenska huvudstad. (CEÖ)

35

34