2025TidernasStilleben

1885-1948 Sverige SIGRID HJERTÉN

ROSOR OCH SYRÉNER

Olja på duk, 65 × 54 cm, signerad HJERTÈN.

Sigrid Hjertén nådde i slutet av sitt liv en visionär fas som var resultatet av det häftiga målarbegär som infunnit sig efter vanmakten hon känt under de olika sjukhusvistelserna. Med en lysande kolorit och expressiva penselstråk upplevs motiven genom ett skimrets flor och ges karaktären av drömscener. Tekniken kan observeras i många av de verk hon färdigställde i samband med sin stora retrospektiv på Konstakademien 1936 där omkring femhundra målningar från åren 1911–36 visades, däribland den föreliggande Rosor och syrener. Utställningen innebar i praktiken hennes genombrott. Trots att hon verkat som konstnär och deltagit på utställ ningar i trettio år benämndes denna som hennes debut av den samtida pressen. Detta hade sin för klaring i att hon i egenskap av både kvinna och konstnär i första hand var mor och hustru till en annan konstnär, en situation hon delade med åt skilliga andra kvinnliga kolleger. Hjertén målade, precis som sin kollega och make Isaac Grünewald, återkommande blomsterstille ben. Redan på Expressionistutställningen på Lilje valchs 1918 visade hon ett par stycken, och motivet återkom i hennes produktion under trettiotalet. Ansedd som den främsta koloristen bland de svens ka modernisterna hade Hjertén tagit starka intryck av sin läromästare Henri Matisses djuplodande emfas av gestaltningens oberoende inför motivet och ett oinskränkt subjektivt uttryck beträffande behandlingen av färgerna.

I Rosor och syrener är blommorna i vasen är arrang erade på ett mycket medvetet koloristiskt sätt. Med sina inbjudande nyanser av brandgult, blått, rött och grönt framstår blomsterarrangemanget som ett renodlat emblem för hemmets trygghet och om boning. Rosor och syrener är vidare ett bekräftelse på att Sigrid Hjertén emellanåt vilade sig från sina komplexa scenlika kompositioner och enbart ägna de sig åt färgen. Penselföringen är intensiv och ger intryck av en stark energi hos konstnären. Likt en beslutsam dans komponeras motivet. Utvecklingen av tekniken påbörjade Hjertén redan under de sista åren i Frankrike och den kom att utmärka hennes verk under och efter sjukdomstiden. Hjertén hade ett lika teoretiskt som känslomässigt förhållande till färgen, som framgår av den noggrannhet med vilken hon fyller duken med de färgskiftningar och den skärpa som i målningen suggererar en försik tig längtan efter den anspråkslösa ljuvlighet som blommorna symboliserar. Ett erfaret handlag till sammans med en visionär men jämförelsevis balan serad färgskala får bakgrunden att vibrera dröm likt. Blommorna framträder dock med all önskvärd tydlighet som lysande protagonister i en dynamisk bild som uppvisar lika stor dramatik som den ut strålar symfonisk färgglädje. (me)

UTSTÄLLD Konstakademien, Stockholm, 1936, kat nr 367.

37

36