Oskar Korsár: La Folia

F O L LA

• •

Av ❧ • • • • • ❧

❧

den uttryckskraft som är kännetecknande för Oskar Korsár (f. 1977) saknas intet i denna presentation vars titel bjuder betraktaren armen till en bildvärld • • •

mänskliga erfarenhetens föreställning kan börja. I Begynnelsen eviga dans knäpper en kvinna med fingrarna och hypnotiska rörelser slår till. Det som avtecknar sig till dårskapens bildmelodi är de gestalter som har kommit att bli urtyperna i Korsárs värld: ormar som förkunnar sanningen, antihjältar, häxor, kvinnor med avlånga mått satta i syntetiska landskap, drömdomäner, synbilder. Kroppar som befinner sig i ett slags koreograferad inscenering där utställningens psykologiska aspekter får sökas. De infinner sig plötsligt och påverkar bilduppfatt ningen, förenade med en hypnotisk charm som inte är obetydlig. I sammanförandet tillfogas Korsárs sannings sökande trop ytterligare existentiella krafter där arbeten som Varat och tiden , en stenmask i tegel framför slickande flammor, porträttet av den diabo lisk-hallucinatoriska Antikrist eller den runmagiska, närmast visionära Ängel med faktadrake stämmer till eftertanke. Det genomgående insiktsfulla utföran det övertygar med beståndsdelar som växelverkar: ta, den smärta unghästen, vägs med sin sparsamma, delikata dimensionering upp av den monumen tala Vrede med faktaorm , bägge kompositioner vars verkningsmedel balanserar mellan det obskyra och

det igenkännbara, det mystiska och det ursprung liga. Förbindelser vilkas betydelsebärande under strömmar är värda att undersöka, ty samtidigt som Korsárs målningar ofta är hemlighetsfullt undang lidande är de stundom färgstarkt karnevaliska. Tanken går till foliadansens dionysiska rötter, där den symfoniska Ryttare i eld eller den kalejdoskopis ka Heliga linjer kan gälla som exempel. Motiven pul serar av ljus och dynamik och framträder luminösa i en parant uppvisning av den koloristiska observans som Korsár lyckas utvinna enkom ur vaxkritan i ett djärvt utforskande av nyansernas väsen. Dessa är enbart några nedslag i den koncentrerade men desto innehållsrikare exposé som föreligger på Åmells. Konstnärens metodiska friläggande av den bildmässiga skaparkraften anas i samtliga utställda verk. Det som kommer till uttryck i La Folia är den upplyftande dårskapen manifesterad i ämnen som hämtar sin näring lika mycket i musiken som i lös görandet av idévärldens förborgade rörelseenergi. I kompositionerna darrar sålunda tonernas rytmer, och det hörs om man spetsar öronen. Måhända skulle man kunna påstå att Oskar Korsár visar oss att bildkonstens uppgift är att fånga fantasin, inte fullständiga den.

❧

där suggererande filosofiska stämningar härskar. I arton aktuella verk visar sig Korsár vara i stånd att ånyo överraska. La Folia lockar betraktaren in i en gåtfull sfär som förefaller framkasta fler frågor än svar – fenomenet är bekant i Oskar Korsárs konst närskap. Dröjer man vid titeln belönas man dock med en antydan. La Folia är ett ålderdomligt har moniskt-melodiskt tema som återgår på en extatisk folkdans från den iberiska halvön som småningom antog fastare konturer när den nådde solkungen Ludvig XIV:s franska hov. Motivet sägs vara det äldsta dokumenterade i Europa och är som sådant oförgängligt i åtskilliga kompositioner och musika liska traditioner. La folia, ”dårskapen”, bör i Korsárs tappning läsas som en skapande kraft bärande på den genu int dramatiska symbolik som räknas till konstnä rens adelsmärken: en flicka tänder en tändsticka – Skapelsemyten – rummet illumineras och den

IA

7

6